Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
STORHETSTIDEN.
Konungen gaf också efter några dagar kommissionen tillstånd att
delgifva utskottet resultatet af sitt arbete. Nu uppsattes förslag till
en skrift, i hvilken ständerna skulle hos konungen anhålla, att
förmyndarstyrelsen måtte få »förklara sig». Detta uttryck, hvilket
häntydde på ransakning och dom, framkallade på riddarhuset ett
stormigt uppträde. Ståndets ledamöter lemnade sina platser, började
sorla och talade högt med hvar andra: endast med svårighet kunde
landtmarskalken göra sig hörd, men lyckades, kraftigt understödd af
Hans Wachtmeister, genomdrifva, att förslaget godkändes. De ofrälse
stånden gåfvo genast och utan svårighet sitt bifall. Innan skrifvelsen
afgick till konungen, uppstod på riddarhuset ett nytt häftigt uppträde
på grund af Hans Wachtmeisters yrkande, att landtmarskalken vid
aflemnandet muntligen borde tillägga den begäran, att ständerna
måtte få utvälja fullmyndig rätt för att i målet döma. Yrkandet
blef imellertid till de hotade slägternas glädje afslaget, och skriften
aflemnades till konungen, utan att något muntligt tillägg gjordes.
Den 15 oktober tillkännagaf landtmarskalken för den samlade
adeln, att »konungen med nåde låtit sig skriften behaga» samt att
han derför gaf ständerna lof att utnämna vissa personer, hvilka som
domare skulle saken afgöra. Djup tystnad herskade en stund i
församlingen, när man förnummit detta oväntade tillägg. Omsider
uppstod Per Sparre och invände, att stånden icke begärt några
domare öfver regeringsherrarne; ”måhända), tillade han, »har Kongl.
Maj:t icke rätt fattat skriften». Men så väl hans som andras
invändningar tystades af landtmarskalken och Hans Wachtmeister.
Stånden utsågo lydigt ett antal ledamöter, bland hvilka konungen
kunde till domare utse dem han behagade.
Detta vigtiga beslut, hvarigenom flere af de förnämsta slägterna
hotades med sträng efterräkning, utgjorde blott en början till det
oväder, som förkrossande samlade sig öfver adelns hufvud. Snart
infordrade konungen rådets utlåtande om bästa sättet att fylla bristen
i statsverket och betala rikets gäld. Det blef en bekymmersam
öfverläggning. En af rådsherrarne, Göran Gyllenstjerna, ordförande
i reduktionskollegiet, föreslog då, att man af de bortförlänta godsen
skulle till kronan afstå hälften eller tredjedelen. »Jag befarar», tillade
han, »att om edra excellenser icke visa sig vilja vågot afstå, så lära
ständerna göra det, som värre är, och taga bort allts. Bäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
