Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDUKTIONEN OCH ENVÄLDET.
309
och halft motvilligt uppsatte rådet samt inlemnade till konungen
en skrifvelse, hvari några uppoffringar tveksamt förordades.
Dagen derpå (den 20 okt.) framlemnade bönderna till
presteståndets granskning en till konungen riktad skrift, i hvilken man
med stöd af de ofrälse ståndens inlaga vid 1650 års riksdag kraftigt
yrkade på kronogodsens återtagande. Redan två dagar derefter voro
de tre ofrälse stånden i hufvudsaken öfverens. »Gudi lof, vi hafva
nu kommit på god väg och segla med förlig vind», yttrade
ärkebiskopen.
Konungen, som hittills mest uppehållit sig på lustslottet
Jakobsdal (nu Ulriksdal), till utseendet overksam, reste nu nattetid in till
staden, men lemnade icke sina rum, der han höll sig nästan
otillgänglig, huru ifrigt han än söktes af en mängd herrar, hvilka
fruktade för de föreslagna förändringarna. Hundra ledamöter af
krigsbefälet begärde uttryckligen, att han skulle skaffa dem upprättelse
mot de tre ofrälse stånden. Rådet infann sig ock samt bönföll, att
han »måtte detta uppstigande ovädret med kunglig makt och
myndighet dämpa». På dessa och dylika framställningar gaf han blott
fåordiga och undvikande svar. Då de tre ofrälse ståndens ombud
framburo den nyss nämnda reduktionsskrifvelsen, inskränkte han sig
till att helt kort tacka för ståndens visade välmening.
Den 26 oktober beslöt adeln att låta uppsätta en försvarsskrift
för kronogodsens innehafvare; den skulle ara färdig tre dagar
derefter, men blef det ej. Hans Wachtmeister förklarade då i häftiga
ordalag, att denna skrifvelse vore alldeles onödig. »Låtom oss),
utropade han, »gå förbi allt, som kan uppehålla slutet, och ju förr
dess hellre förena oss om det, de andra stånden ändå lära tvinga
oss till». Han gaf dervid ock, liksom å konungens vägnar, den
förhoppning, att de, »som fått en liten ränta om några hundra daler»,
skulle få behålla den, och vann derigenom afgjordt den obemedlade
lågadeln.
Sedan landtmarskalken gifvit tillstånd att öfverlägga om denna
fråga, invände Per Sparre, att konungens framsättning intet
indehölle om någon reduktion och att intet nytt förslag kunde väckas
utan af konungen. Från motsatta sidan försvarades rättigheten till
öfverläggning derom. »Mitt tal», utropade Hans Wachtmeister, »kan
vara en proposition. Efter ett hetsigt, oredigt ordbyte skulle man
skrida till omröstning; ett starkt sorl hördes då länge inom de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
