Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
STORHETSTIDEN.
-
skap, ransakade och dömde öfver förmyndarstyrelsens och rådets
förvaltning under minderårighetstiden. De forne styrelsemedlemmarne
och deras arfvingar samt rådet dömdes att betala, den ene större,
den andre mindre summor, hvilka sammanlagdt uppgingo till 4
millioner daler. Häraf eftergafs imellertid så mycket, att knappt en
tredjedel af det ursprungligen ädömda beloppet utkräfdes. Strängheten
blef dock i alla fall stor nog. Grefve Nils Brahe t. ex., hvilken
såsom arfvinge både efter Per Brahe och Karl Gustaf Wrangel var
den rikaste man i Sverige, måste erlägga öfver 600,000 daler,
hvarigenom han bragtes nära medellöshet, och många andra förnäma
herrar måste utbetala stora summor.
Reduktionskollegiet, som till biträde hade två kommissioner,
gick, pådrifvet af konungen, till väga med mycket eftertryck. Tio
grefskap och sjutio friherrskap indrogos sålunda i rask följd. Äfven
öfriga kronan afhända gods de måtte nu heta »Norrköpings
besluts gods», »lifstidsräntor» eller »donationer» återtogos utan prut
intill den gräns, som riksdagsbeslutet för en sådan indragning
faststälde. Mest lidande blef Magnus Gabriel de la Gardie, bvars lösa
egendom till stor del sköflades genom förmyndarerafsten och hvars
vidsträckta jordagods, idel förläningar och donationer, nu drabbades
af reduktionens jern hand. Han fick imellertid behålla Venngarns
gård, der han (1686) afled, hvarjämte han till en tid, för sin gemåls
räkning, erhöll nytjanderätten till Höjentorps kungsgård. I
allmänhet var dock reduktionen, sådan den föreskrefs af 1680 års
riksdagsbeslut, hvarken orättvis eller egentligen hård: kronan återtog
hvad hon aldrig egt rätt att bortgifva, men ej så skoningslöst, att
någon derför behöfde blifva utan tak öfver hufvudet.
Räfsten gick
förnämligast fram öfver de höge herrarne, hvilka under den
framfarna tiden riktat sig af statens medel och vanvårdat styrelsen.
För rådet visade konungen föga aktning. Utan dess hörande
beslöt han, efter öfverläggning med Bengt Oxenstjerna allena, att
öfvergifva förbundet med Frankrike och i stället sluta sig till
Holland för att bidraga till stäfjandet af Ludvig XIV:s eröfringsplaner.
Först då saken redan var i det närmaste afgjord, fick rådet derom
öfverlägga; det var också den sista betydande sak, i hvilken denna
myndighet, sådan den förr varit sammansatt, blef tillfrågad. Först
gafs (febr. 1682) befallning, att namnet riksens råd skulle utbytas
mot namnet kungligt råd, enär den förra benämningen vore ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
