Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
STORHETSTIDEX
på klöfsadel genom djupa skogar och genomströfvade folktomma,
obanade trakter; ofta färdades han, insvept i sin grofva grå kappa,
fram i snöyra eller regnväder, ibland ända till 20 mil om dagen.
Sägnen vet mycket att berätta om dessa färder; det är i sjelfva
verket ingen svensk konung, hvars bild präglats så djupt i allmogens
minne som Karl XI:s.
Hans käraste uppehållsort var Kungsör, der han bebodde ett
litet rödmåladt trähus och lefde i ostörd stillhet med sitt arbete,
sina sekreterare och några förtroliga vänner. Då han vistades i
Stockholm, höll han nitisk uppsigt öfver de der arbetande
tjenstemännen.
Då, som annars, steg han upp kl. 4 på morgonen och
höll gemensam bön med sitt husfolk. Genom en löntrappa kunde
han från sina rum när som helst komma till de i slottet
förlagda ämbetsverken. Ofta slog han sig hela timmar ned hos någon
af tjenstemännen och granskade noga hans arbete. Häftig som han
var, brukade han stundom käppen, till och med mot högt uppsatta
män, om de gjorde sig skyldiga till slart eller oredlighet. »De skola
se», brukade han säga, »att de icke hafva någon narr för sig.»
Bekymmer och kroppsliga lidanden förändrade intet i hans
verksamhet. En gång bröt han på en jagtfärd af sig ena benet. Genom
felaktig behandling af skadan led han svåra plågor och förblef, äfven
sedan han tillfrisknat, något låghalt; men äfven den tid, under
hvilken han för benbrottets skull låg till sängs, egnade han åt rastlöst
arbete. Döden bortryckte flere af hans barn och till slut äfven hans
ädla maka; han sörjde djupt deröfver, men sorgen fick icke göra
något intrång på uppfyllelsen af konungapligten, som få regenter
fattat så allvarligt som han. Orden »Oss åligger», hvilka han ofta
brukade i sina skrifvelser, hade för honom en djup och allvarlig
betydelse.
Under de sista åren af sin regering såg Karl med smärta
missväxtens härjningar; men han hade ock den tillfredsställelsen att
förnimma de goda frukterna af sin regerings verksamhet. Riket var
äradt och fruktadt af utländska makter; en slagfärdig här kunde
uppställas till landets försvar, en nybygd örlogsflotta skyddade dess
kuster, och en rad af starka fästningar gåfvo ökad trygghet; kronan
förfogade öfver tillräckliga inkomster, och statens ämbeten sköttes
af dugliga, arbetsamma män. Aldrig hade Sveriges välmakt varit
så stor som då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
