Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
325
Karls sista stora resa gälde Norrland. Han for då ända upp
till Torneå, från hvars klockstapel han såg midsommarnattens sol.
Något efter sin återkomst började han känna svåra smärtor i
underlifvet. Då sjukdomen tilltog, flyttades konungen från Kungsör till
Stockholm, der han efter en svår dödskamp afled, annandag påsk
1697.
» Klokhet och vishet hafver jag icke svurit mina undersåtar, men
sanning och rättfärdighet», yttrade ban kort före sin lefnads slut.
Han är ej att prisa som ett af de stora snillena på Sveriges tron,
men han är ett glänsande bevis på hvad menniskan förmår, äfven
utan snille, med redlig vilja och sträng pligttrohet.
Karl XII.
Karls ungdom och första regeringsår.
Vid Karls födelse (den 17 juni 1682) spådde stjerntydarne, att
Sverige skulle få en hjelte till konung, och den gången misstogo
de sig visserligen icke. Han var årsbarn med enväldet. Det var
ej långt efter hans födelse, som häradshöfding Gyllencreutz på
riddarhuset varnade mot den oinskränkta konungamakten och dervid
profetiskt yttrade: »En konung kunde komma, som mer följer sitt sinne,
som mer älskar krig än fred, eller som onödigt slösar. Historien
visar, att förändringar i regementssakerna gemenligen hafva dragit
efter sig skadliga följder, ja väl ofta bragt förstörelse öfver land
och folk».
Redan tidigt uppenbarade prinsen ett okufligt trots och ett
stormande öfverdåd. Men hans fromma moder, hvilken vårdade
honom till hans sjunde år, närde genom ord och föredöme hans
ädlare anlag, i det hon vande honom vid blygsamhet, mildhet och
rättvisa. Uppfostrad i sträng gudsfruktan, deltog han på knä
allvarligt i morgon- och aftonbönerna. Då han var fem år gammal,
fick han till lärare professorn Andreas Norcopensis, adlad
Nordenhjelm, en ärans man med gammaldags enkelhet i drägt och seder.
Med innerlig kärlek och tillgifvenhet fäste sig prinsen vid denne
lärare, hvilken på hans unga sinne torde öfvat ett ej ringa inflytande.
På lärarens fråga, hurudan en bra karl borde vara, svarade den
sjuårige gossen: »Han skall vara mild, men hafva hjerta i bröstet; mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
