Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
339
han sig in i Mecklenburg. Här gensköt han vid Gadebusch (1712)
27,000 danskar, innan de hunnit förena sig med saxare och ryssar,
samt vann, ehuru blott med hälften så stor härsmakt, öfver dem
en fullständig seger. Han drog nu in i det af danskarne eröfrade
Holstein, der han uppbrände staden Altona. Men då hans här
hopsmälte och hans förråd togo slut, måste han kasta sig in i fäst
ningen Tönning, der han snart (1713) nödgades med återstoden af
sin här, 11,000 man, gifva sig fången åt danskarne; det var Sveriges
bästa fältherre och enda återstående här, som genom detta olycksslag
gingo förlorade. Stenbock, i början någorlunda mildt behandlad,
hölls af danskarne till slut i en ovärdigt hård fångenskap, i hvilken
han, året före Karl XII:s död, slutade sitt bragdrika lif.
Karl hade imellertid lyckats förmå sultanen att å nyo förklara
Ryssland krig; men genom tsarens eftergifvenhet bragtes fred till
stånd, innan ens något fälttåg börjats. Fredrik, konung öfver det
då nyligen upprättade riket Preussen, erbjöd Karl förbund på billiga
vilkor, men dervid förutsattes hans snara hemresa, hvilken imellertid
Sveriges fiender genom mutor till de turkiska store sökte förhindra.
Slutligen lyckades dock Karl betinga sig, att en här af tatarer skulle
genom Polen ledsaga honom hem till hans rike; men snart
upptäckte han, att anföraren för denna här stod i hemliga underhand
lingar med konung August om att öfverlemna svenske konungen i
dennes händer. Då Karl under sådana omständigheter vägrade att
lemna Turkiet, utverkade tatarhöfdingen sultanens befallning att föra
konungen lefvande eller död till Adrianopel. En liten turkisk här
af 8,000 man afsändes för att bringa denna befallning till utförande.
Då egde (den 11 febr. 1713) det märkvärdiga uppträde rum,
man kallat kalabaliken (folktumlet) i Bender. I sitt befästa
hus nära staden angreps Karl plötsligt af den turkiska bären ; 300
svenskar, som stodo i de kring byggnaden uppförda förskansningarna,
gåfvo sig inom kort jämte konungens polska följesmän fångna. Men
med 50 man återvände Karl till boningshuset, som var af trä,
besluten att i det längsta försvara detta. Huset var redan uppfyldt
af turkar, men med sina värjor drefvo konungen och hans följesmän
dessa på flykten. Turkarne började då ett skarpt skjutande och
lyckades mot aftonen sätta eld på husets brädtak. Omhvärfda
af eld och rök, kämpade de fåtaliga svenskarne en stund modigt
mot öfvermakten, men till slut såg sig konungen nödsakad att
utsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
