Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
341
skilde han sig från de medföljande turkarne och förenade sig med
de svenskar, som omgifvit honom i Bender. Tyske kejsaren, som
önskade vinna Karl för sina planer, väntade sig ett personligt
sammanträffande och erbjöd honom sin gästfrihet; men Karl ville resa i
största tysthet och gaf sig derför ej till känna. Utstyrd i svart peruk,
brun rock och blå kappa, red han under namnet Peter Frisk, åtföljd
endast af två officerare, af hvilka den ene dock snart af trötthet
blef efter, långt framom sitt följe genom Siebenbürgen och Ungern
till Wien, derifrån genom Baiern och Nordtyskland in i Pommern.
Han for både dag och natt, sadlade sjelf sin häst och behöll under
hela resan
kläderna på. En mörk novembernatt 1714 stod han
med sin följeslagare - plötsligt vid porten af det belägrade Stralsund,
der han mottogs och med glädje igenkändes. Han hade då på 14
dygn tillryggalagt öfver 200 svenska mil.
Ställningen var vid konungens återkonist så mycket mer
förtviflad, som
som Preussen, hvilket nu öfvergifvit sina förbundsp
äfvensom det med England förenade Hannover sökte komma åt
Sveriges tyska biländer. Stralsunds illa medfarna fäste besköts nu
också med fördubblad kraft af saxare och danskar, anförda af
konungarne Jugust och Fredrik. Öfver ett år försvarade dock Karl
staden med förundransvärdt hjeltemod. Man berättade, hurusom en
gång en bomb afkastade taket från det rum, der konungen för sin
skrifvare dikterade ett bref, och att, då skrifvaren förskräckt for upp
under utropet »bomben! ers majestät!», Karl blott genmält: »Hvad
har bomben med brefvet att göra?» och helt lugnt fortsatt sin
diktering. Trots alla ansträngningar till försvar fann han till slut, huru
omöjligt det var att längre hålla sig i Stralsund. En decembernatt
begaf han sig derför i en liten farkost från staden; ban måste bryta
sig genom massor ’af hopad drifis och styra förbi den danska
flottan; men denna farliga resa kröntes med framgång, så att han
(den 15 december 1715) välbehållen landade i Treileborg.
Riket var
nu, då Karl återsåg det, i helt annat skick, än då
han 15 år förut lemnade det: då stod det på höjden af välmakt,
mu befann det sig på undergångens brant samt i krig med fem makter,
sedan nu Preussen och Hannover börjat fiendtligheter. Sjelf var
han ej heller den samme som då, en oerfaren, bekymmerslös yngling;
under intrycket af vexlande öden, dem han upplefvat, och själsqval,
dem han manligt slutit inom eget bröst, hade han utvecklats utöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
