Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
FRIHETSTIDEN.
visade 500 från Dalarne uppbådade rekryter en betänklig hållning;
efter ankomsten till Stockholm vägrade de nämligen att gå om bord
på de fartyg, som skulle föra dem öfver till Finland; de fordrade, att
konungen sjelf skulle anföra dem samt »taga krona och spira med, på
det de måtte veta, för hvem de skulle uppoffra sina lif; de ville ej
fäkta för ridderskapet och adeln utan för konungen». Våld måste
användas, innan man kunde förmå dem till lydnad.
På riksdagen 1742 uppträdde bönderna med mycken bestämdhet
och hotade att »gå bort och komma manstarka igen», om de ej finge
mer att säga, än hvad de hittills haft, hvarför man genast från
början sökte ställa dem till freds genom att för den gången erbjuda
dem plats i sekreta utskottet. Synnerligen harmades de öfver det
Ryssland till behag föreslagna valet af Adolf Fredrik till tronföljare; .
de ansågo det vanhedrande för riket, att man lät valet bestämmas
af sådana grunder, och fruktade att i den föreslagna tronföljaren få
en blifvande rysk lydfurste. I stället yrkade de ifrigt, att man
skulle låta valet falla på danske kronprinsen Fredrik, för hvilken
Danmarks sändebud arbetade; de hoppades nämligen, att Sverige
genom en blifvande förening med Danmark skulle blifva nog starkt
för att häfda sin sjelfständighet, och menade, att man icke borde för
Rysslands dåvarande öfvermakt låta modet falla. Dessa åsigter
spredo sig äfven till landsorterna; från flere håll kommo till
bondeståndet deputationer, hvilka uttalade allmänhetens benägenhet för
den danske kronprinsen. På denne föll också bondeståndets val,
eburu ståndets finska ledamöter dervid gjorde envist motstånd och
förklarade sig hellre vilja komma under Rysslands än under
Danmarks välde. De tre andra stånden voro mera benägna till eftergift
för ryska kejsarinnans fordringar, men uppsköto sitt val några
veckor. Kort innan det anstäldes, inträffade ett bedröfligt uppträde.
I Helsingland hade redan i början af året 1743 allmogen visat
en hotande hållning och vägrade underkasta sig rekrytutskrifning;
budskickningar gingo mellan socknarna och äfven till Dalarne för
att mana till uppresning. Nu började äfven dalkarlarne, uppäggade
af en bland sina riksdagsmän, att röra på sig. De qvarhöllo
dalregementet, som fått order att uppbryta till kriget; en stor del af
dess soldater och befälhafvare slöto sig sedan till upprorsrörelsen.
På en sammankomst i Mora fattades nu (30 maj) beslut om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
