Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
FRIHETSTIDEN.
Med ränseln på ryggen och sitt betyg i fickan vandrade den
unge Linnæus, ty sådant var hans fadersnamn, från Vexjö till Lund,
der han af domprosten, som var hans slägting, hoppades erhålla
understöd för fortsättningen af sina studier. Men då han inkom i staden,
ringde klockorna till begrafning – det var just hans påräknade
beskyddare, hans slägting domprosten, som då jordades. Han lyckades
imellertid blifva student och uppmärksammades af prof. Kilian Stobæus, som
upptog honom i sitt hus. Dagen räckte ej till för hans läslust; han
använde äfven natten och skaffade sig med en bekants biträde
hemligen professorns böcker till låns. Fruktande, att den unge studenten
tagit sig för vana att somna ifrån ljuset, smög sig Stobæus en natt
in i hans rum, men fann honom då vid fullt arbete; han fattade nu
stor tillgifvenhet för den vetgirige ynglingen, lät honom fritt begagna
sin boksamling och visade honom mycken välvilja.
För att öka sitt vetande begaf sig Linné (1728) till Upsala.
Anländ dit, led han snart den mest tryckande nöd, hvilken gick så
långt, att han måste med papper omlinda sina frusna fötter, på det
de ej skulle titta fram ur de trasiga skodonen. Redan hade ha
uppgifvit hoppet om sin framtid och ämnade resa hem. Men dess
förinnan gjorde han ett besök i botaniska trädgården; han stannade
vemodig framför en ovanlig, nyss utslagen blomma, den ban ämnade
bryta. I det samma uppmanade honom en barsk röst bakifrån att
hålla inne dermed. Det var domprosten Celsius, sjelf en betydande
växtkännare, hvilken nu tillfälligtvis här var tillstädes och sålunda lärde
känna Linné. Snart fann denne, att ynglingen egde förvånande
kunskaper. Han upptog bonom derför i sitt hus och sörjde för hans framtid.
Kort derpå utgaf Linné en liten uppsats »om växternas kön»,
hvilken han öfverlemnade till professor Olof Rudbeck d. y. Denne
beundrade skarpsinnigheten af de här framstälda tankarne, hvilka
i sjelfva verket bildade uppränningen till ett storartadt vetenskapligt
system. Då han sjelf (1730) fick tjenstledighet, skaffade han Linné
det hedrande uppdraget att föreläsa i botaniska trädgården. Kort
derpå fick Linné äfven ett anslag till företagande af en botanisk resa i
Lappland, öfver hvars växter han utgaf ett märkvärdigt arbete.
Derefter fick han tillfälle att företaga en resa till Holland, der
han vid Leydens universitet ämnade utbilda sig till läkare. Han
hade nu utvecklat sitt botaniska »sexualsystem» och på tabeller
framstält
en öfversigt deraf. Den lärde professor Boerhave, hvilken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
