Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
FRIHETSTIDEN.
svar.
Kronprinsen Gustaf, hvilken efter fylda 16 lefnadsår (1762)
började bevista rådets sammankomster, blef snart genom sitt snille
och sin tilltagsenhet den förnämste ledaren af hofpartiets stämplingar,
i synnerhet sedan han (1767) blifvit myndig. Å konungens vägnar
uppläste han i sittande råd en insaga mot de senast gjorda
inskränkningarna i konungamakten och begärde sammankallandet af en
riksdag; men på denna senare anhållan gåfvo rådsherrarne ett vägrande
Han företog imellertid (1768) en resa uppåt bergslagen, der
han fick talrika bevis på det missnöje, som öfverallt rådde mot de
styrande, och mottog så många klagoskrifter, att han vid återfärden
till Stockholm lastat en packvagn med sådana.
Konungen drefs nu af kronprinsen att förnya sitt kraf på
sammankallandet af en urtima riksdag, dervid han förklarade, att han,
om rådet framhärdade i sin vägran, nödgades afsäga sig regeringen.
Då rådet ej gaf vika, verkstälde Adolf Fredrik hotelsen (den 15
december 1768) och förbjöd, att hans namn vidare finge sättas
under något regeringsbeslut. Rådet förvånades väl öfver denna
oförmodade fasthet, men hemtade sig och öfverlade dagarne efter
konungens afsägelse, huru regeringen lämpligen skulle honom förutan
skötas till nästa riksdag. Kronprinsen, som redan med Frankrikes
vetskap och bifall uppgjort planen till en regementsförändring, reste
imellertid omkring till alla rikskollegierna samt till Stockholms magistrat
och konsistorium, öfverallt kungörande, att hans fader upphört att
regera. Kollegierna hade aldrig stått i godt förhållande till rådet
och på senare tider ifrigt sökt häfda sin sjelfständighet mot detta.
Tre af dem gingo nu med sina presidenter i spetsen upp i rådet
och förklarade, att »sedan konungen genom kronprinsen behagat
meddela samtliga kollegierna, att han icke vidare före ständernas
sammankallande ville sig med regeringsbördan befatta, så försätta
grundlagarne kollegierna i fullständig overksamhet, emedan rådet icke
kan styra utan konung äfven så litet, som konung kan styra utan
råds råde».
Rådet, som i sitt motstånd styrktes af ryska och danska
sändebuden, försökte ändå att på egen hand föra regeringen.
Landshöfdingar och öfverstar förständigades att, hvar i sin ort, vaka öfver
allmänna säkerheten. De i hufvudstaden utstälda vakterna
förstärktes, hvilket ansågs så mycket mer nödigt, som folksamlingar redan
egde rum och ett upplopp hotade utbryta. Men nu vägrade äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
