Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
GUSTAVIANSKA TIDEN.
tåla och gjorde sig en heder af att i allt motsäga dem, men efter
hand lärde han högakta dem, emedan de med allvar och trohet
skötte sitt åliggande. Gustaf erhöll en fin, om ock ytlig, bildning
efter franskt mönster; franskan talade han äfven och skref som sitt
andra modersmål.
Då han som yngling åhörde rådets öfverläggningar, plägade
han anteckna, hvad han derunder erfor, i en dagbok. Man finner
dock, att vid dessa tillfällen hans penna stundom lekt med ritningar,
med fördelning af roler för stundande hofspektakel eller med
författande af franska tillfällighetsverser. Midt ibland dylikt kram
nedskref han ibland allvarliga, högstämda betraktelser öfver rikets
ställning
Mot sina föräldrars vilja förlofvades Gustaf genom de styrandes
försorg redan vid fyra års ålder med den danska prinsessan Sofia
Magdalena: förmälningen var egentligen tillstäld af hattarne, hvilka
derigenom sökte försona sig med Danmark och stärka sitt parti.
Under sin uppväxt delade också Gustaf bofvets afvoghet mot denna
förbindelse. Vid 20 års ålder afhemtade han sin brud, en mild och
anspråkslös prinsessa, för hvilken han i början tycktes fatta verklig
tillgifvenhet. Drottningen visade henne imellertid genast en afgjord
motvilja, och Gustaf sjelf röjde snart för sin maka en stötande
likgiltighet. Då man förebrådde honom, att denna milda prinsessa
aldrig blef ett föremål för hans ömhet utan, vårdslösad i skötet af
sin familj, irrade som en främling i sitt hof, der sjelfva hennes
försagdhet räknades henne som ett brott», yttrade han, att »hon var
af en förhatlig slägt, att då han gaf henne sin hand, lydde han
statens röst, men ej sitt hjertas, och det till bådas olycka».
Vid den tid, då Gustaf tillträdde regeringen, var ban 25 år
gammal. Han hade en fin och spenslig gestalt, stora blixtrande
ögon, hög panna, rödlett hy och veka nästan qvinliga anletsdrag.
Genom sitt förbindliga, älskvärda umgängessätt tjusade han alla,
som kommo i hans väg; en vältalighet, större än hans, har aldrig
varit hörd från tronen. Han var tillgänglig för stora tankar, och
hans hjerta klappade varmt för fosterlandets ära; men det var
ytlighet i hans uppfattning af tingen, han fäste sig mer vid bländande
sken än vid redbar verklighet; opålitlig, förställsam och ränkfull,
leddes han i sitt handlingssätt mera af en spelande inbillningskraft
och sitt tycke för det lysande än af fasta sedliga grundsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
