Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEX 1789.
411
Den 21 februari sammanträdde på konungens befallning stän
derna å rikssalen. Sedan konungen uppträdt på tronen och börjat
sitt tal, hördes appell till ställning af borgerskapets kavalleri, som
var uppstäldt utanför slottet. Konungen, som derigenom afbröts i
sitt tal, sände bud ut för att befalla tystnad; kanske var uppträdet
tillstäldt för att erinra om den truppstyrka, som var till hands för
att använda våld, om så behöfdes. Konungen tilltalade adeln vänligt
och bad landtmarskalken återtaga sitt ämbete; denne lydde, men
utbad sig att erhålla en vicemarskalk till biträde. Derefter utlät
sig konungen, att 1772 års regeringsform ej förmått qväfva den
inhemska oron, enär det visat sig, att Sverige varit skakadt både af
aristokratisk ärelystnad och af folkyrans sjelfsvåld; han hade på
grund deraf, sade han, blifvit betänkt på att införa en säkerhetsakt.
Hertig Karl höll derpå ett tal, deri han yttrade, att ständerna borde
ega rätt att sig sjelfve beskatta, men att konungen också borde
fullmyndigt styra riket efter Sveriges lag, så framt det ej skulle
störtas i yttersta våda.
Nu uppläste statssekreteraren Schröderheim med hög röst
förenings- och säkerhetsakten, hvarefter konungen tillfrågade ständerna,
om de bifölle den. Adeln, ehuru beröfvad sina ledare, ropade
mestadels högljudt nej, prester och borgare tego till största delen,
men bönderna ropade ja. Några af adeln yrkade på sin rätt att
på sitt samlingsrum få öfverlägga om det vigtiga förslaget, men
konungen, som tyckte sig hafva tre stånd på sin sida, fäste ej något
afseende vid dessa framställningar.
Då reste sig en af adelns medlemmar, skalden Adlerbeth, och
yttrade följande ord: »Inför Eders Kongl. Maj:ts tron vågar en
undersåte, som rönt de dyrbaraste vedermälen af Eders Kongl.
Maj:ts nåd och erkänner dem med vördnadsfullaste hjerta, att
upphöja en ovan och sväfvande röst. Men ailernådigste konung!
Hvarken tid eller tillfälle tillåta mig nu att nämna mina enskilda
underdåniga förbindelser mot Eders Kongl. Majit såsom välgörare. I
denna stund är ej fråga om annat än mitt nit, min kärlek för Eders
Kongl. Maj:t såsom min konung, för Sverige såsom mitt fädernesland.
Jag finner mig närvarande vid det högtidligaste tillfälle, som i
menskligheten kan yppas, vid den vigtigaste öfverläggning, som kan
förehafvas. Förlåt, allernådigste konung, den ömma sinnesrörelse,
som af mig utpressar tårar. Betagna af samma känslor ser jag mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
