Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
GUSTAVIANSKA TIDEN.
Kejsaren af Österrike och konungen af Spanien, hvilka voro
beslägtade med det franska konungahuset, voro i främsta rummet
villiga att uppträda till dess hjelp. Preussen förmåddes genom utsigt till
gemensamma fördelar att uppträda i samdrägt med Österrike.
Rysslands kejsarinna såg gerna, ati rörelsen i Frankrike qväfdes, och
hoppades att under det krig, som då skulle uppflamma, i ostördt
lugn få utföra sina planer mot Polen.
Af sin tillgifvenhet för det franska konungahuset kände sig
Gustaf III manad att också uppträda till dess försvar. Hans lifliga
inbillningskraft förespeglade honom ett ärorikt uppträdande såsom
den betryckta herskareslägtens räddare i spetsen för de förenade
regenternas härar. Han hoppades ock att, på samma gång han
kufvade frihetsandan och omgaf sitt namn med ny glans, äfven kunna
genom de subsidier, som af bundsförvandterna erhölles, afhjelpa det
penningebetryck, i hvilket han för tillfället befann sig. Han öppnade
derför i detta syfte underhandlingar med Ryssland, Österrike och
Spanien. Ryska kejsarinnan lifvades, liksom konungen, af hat mot
revolutionen; Österrikes och Spaniens regenter voro, såsom sagdt,
nära beslägtade med det franska konungahuset.
Under sommaren 1791 företog Gustaf en utländsk resa för att
franska gränsen och de utvandrade ädlingarne närmare. Det
blef då aftaladt, att konung Ludvig med sin drottning hemligen
skulle öfvergifva sin hufvudstad och draga sig undan till gränsen
för att der sättas under sina in- och utländska vänners skydd sami
deltaga i deras planer. Den unge grefve Axel v. Fersen d. y., son af
den äldre från föregående historien väl bekante Axel v. Fersen, vistades
då vid franska hofvet; ban vidtog alla anstalter till konungaparets
flykt; under hans uppsigt hade den vagn förfärdigats, i hvilken afresau
företogs. Gustaf, som redan beredt sig att välkomna sin höge vän vid
gränsen, väntade honom imellertid förgäfves. Genom Ludvigs egen
oförsigtighet hade nämligen det flyende konungaparet blifvit röjdt i Varenies
samt återfördes till Paris för att der lida ytterligare förödmjukelser
Imellertid uppgjorde Gustaf i Aachen med flyktade franska ädlingar
planer till en väpnad mellankomst till franske konungens förmon.
Gustaf återvände till Stockholm, hvarifrån han förde ifriga
underhandlingar. På Drottningholm afslöts (den 19 oktober 1791) mella.
Sverige och Ryssland ett förbund till ömsesidigt försvar, bindande för
år, under hvilken tid kejsarinnan lofvade att i subsidier erlägga 300,000
vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
