Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARL RIKSFÖRESTÅNDARE.
425
salig böjelse för dolda anläggningar och konstiga ränksmiderier.
Hans lynne var af naturen retligt; en lätt sårad stolthet och en
oblidkelig hämndlystnad dolde sig under skenet af en fryntlig
rättframhet; hans själskraft var förslappad genom utsväfningar; han
saknade spänstighet i viljan och lät sig derför i sitt handlingssätt
bestämmas af andras ingifvelser. Deraf kan till någon del det
opålitliga och besynnerliga i hans förhållande till broderń finna sin
förklaring.
Hertigens förnämste gunstling, friherre Reuterholm, var
styrelsens egentlige ledare. Son af ett riksråd, hade Reuterholm fått en
fin men ytlig uppfostran; vid yngre år visade han sig pjunkig och
svärmisk. Det var i synnerhet genom sin hängifvenhet åt
ordensväsendet, som han vunnit hertig Karls förtroliga vänskap. På
riksdagen 1789 var han bland dem, som skarpast talade mot
säkerhetsakten; han yttrade då bland annat: »Vare den förbaunad, hvars
samvete ej påminner honom om den ed, han gjort. Då Gustaf III
lät arrestera adelns hufvudmän, höll hertig Karl fere dagar
Reuterholm gömd i sitt kabinett och lät honom derpå företaga en utländsk
resa, hvarifrån han genast efter konungens död återkallades.
Reuterholm blef nu genast president i kammarrevisionen och öfvade som
sådan ett allsmäktigt inflytande på regeringen. Han var en duglig
tjenstenian och skulle väl passat som redskap åt en kraftfull
envåldsherskare, men han saknade de egenskaper, som fordras för att sjelf
föra styrelsen. Maktlystnad, egenkärlek, småaktighet och
förföljelselust voro fel, dem han redan från början på ett sorgligt sätt lade i
dagen. Hans hätskhet mot Gustaf III och dennes vänner framlyste
tydligt i alla hans rådslag.
Att straffa Gustaf III:s mördare blef den nya regeringens första
åliggande. Hertigen åberopade dervid sin aflidne broders muntliga
.
önskan, att blott gerningsmannen måtte lida dödsstraff. Anckarström
blef på grund deraf halsbuggen, sedan han tre dagar å rad på
särskilda torg i Stockholm stått två timmar i halsjern samt utstått en
grym spöslitning. Ribbing, Horn och Liljehorn sändes i
landsflykt. Pechlin, af hvilken det icke, trots alla försök, lyckades att
framkalla någon bekännelse, insattes på Varbergs fästning, der ban
efter fyra år afled.
De män, som haft Gustaf III:s förtroende, blefvo af
förmyndarstyrelsen under olika förevändningar aflägsnade. Armfelt bortsändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
