Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KRIGET.
437
inom kort i en dödsfara, hvarur det endast genom en raskt
företagen statshvälfning kunde räddas.
Finska kriget.
Alexander var i början föga benägen för Finlands eröfring.
„Finland, dit ni trugar oss att gå», lät han säga Napoleon, »är en
ödemark, hvars besittning icke lockar någon menniska, och som
man , dessutom skall borttaga från en bundsförvandt, en anhörig
med ett slags förräderi, som sårar nationalkänslan och erbjuder
förevändningar åt alliansens motståndare. Snart öfvervann ban
imellertid sina betänkligheter och började i tysthet vidtaga sina
förberedelser till detta krig. Svenska sändebudet i Petersburg, Stedingk,
hvilken med oro gifvit akt på dessa rustningar, ja till och med sett
en del af den ryska anfallshären tåga genom Petersburg, missleddes
genom försäkringar om kejsarens orubbliga trohet och att trupperna
egentligen voro ämnade mot England, som sades hafva för afsigt
att ofreda ryska Östersjökusterna.
Helt oförmodadt lät nu ryske kejsaren utfärda kungörelser,
hvari Finlands invånare underrättades, att han beslutit införlifva
deras landsdel med det ryska riket. I februari 1808 inbröto ryssarne
i Finland. Stedingk, som åter blifvit missledd genom falska
underrättelser, inberättade, att de voro 60,000 man starka; hos svenska
regeringen väcktes derigenom redan från början misströstan om att
kunna göra denna makt motstånd. I sjelfva verket utgjorde de dock
ej mer än omkring 20,000 man, mot hvilka Finland genast från
början kunde uppställa ungefär en hälften så stor styrka, innan
ytterligare förstärkningar hunnit anlända från Sverige; vintern,
landets ödslighet och bristen på banade vägar försvårade betydligt
anfallet; dess utom hade finska hären en god stödjepunkt i det fasta
Sveaborg, hvilket, om det rätt försvarats, bort kunna länge uppehålla
ryssarne, kanske alldeles bejda deras framryckande. Af befolkningens
trohet och sega uthållighet hade man ock ett värdefullt understöd
att vänta.
Olyckligtvis saknade styrelsen nog sinnesnärvaro att begagna
de utvägar till försvar, som fungos. Till öfverbefälhafvare utsåg
dessutom en högst olämplig person, nämligen den gamle,
man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
