Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KRIGET.
445
Följande dagen, den 14 september, stod slaget vid Oravais,
finska krigets sista och blodigaste drabbning. På en landtunga vid
hafvet stod svenska bären uppstäld mellan två små vikar; på en höjd
norr ut var artilleriet uppstäldt, och till höger derom hade en
bataljon af Helsinge regemente intagit en så godt som ointaglig ställning
på ett högt berg. Den andra bataljonen af samma regemente stod
som förtrupp vid en bäck, hvilken utfaller i den södra af hafsvikarna,
samt hade med sig två kanoner jämte servis, som kommenderades
af den 16-årige Vilhelm v. Schwerin. Här började striden klockan
5 på morgonen; ryssarne frambröto under Kamenski, 8,000 man
starka och försedda med 20 kanoner, mot bäcken; men de 400
helsingarne höllo med beundransvärd tapperhet stånd mot
öfvermakten. Hvarje gång ryssarne sökte tränga öfver den lilla bron,
som ledde öfver bäcken, sopades den ren genom den välriktade elden
från Schwerins båda kanoner. Ända till kl. närmare 9 försvarade
sig helsingarne, men då funnos knappast några skott mera qvar i
patronköken. Adjutanten Björnstjerna, som anlände, ditsänd af
,
Adlercreutz, mötte en bedröflig syn: större delen af helsingarnes
befäl hade stupat, ryssarne gingo öfver bäcken och stormade fram i
täta massor.
»Nu, herr grefve», ropade då Björnstjerna till Schwerin
»låt se, hvad artilleriet duger till!»
Först då ryssarne voro på 50 stegs afstånd, kommenderade
Schwerin: »gif eld!» Hela spetsen af ryska kolonnen störtade dervid
till marken. Då fiendens öfvermakt icke dess mindre trängde hårdt
på, drogos kanonerna några hundra alnar tillbaka och aflossades
om igen med samma verkan; så gick det från backe till backe.
Slutligen träffades dock den modige ynglingen af en kula, och hans folk
var nära att kringrännas. Men fastän svårt sårad, reste han sig
upp, satte sig i spetsen och slog sig igenom, innan han lät sitt lif.
De tappre helsingarne förenade sig sålunda åter med hufvudstyrkan.
Adlercreutz satt, omgifven af sin stab, lugn uppe på en höjd
och gaf akt på fiendens rörelser. Det undföll honom ej, att
Kamenski utsträckte sin högra flygel i afsigt att kringgå svenskarnes
venstra. Härvid mötte dock den ryske befälhafvaren ett så tappert
motstånd, att han måste skicka allt flere trupper till förstärkning,
hvarigenom han ännu mera försvagade sin center. „Nu skola vi
fram med vår center», sade då Adlercreutz.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
