Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
GUSTAVIANSKA TIDEN.
riket blifvit fördt på branten af undergång, vore tid för honom att
upphöra med regeringen. Deltagarne i företaget voro redan samlade
i slottets pelarsal, då underrättelse kom, att konungen denna gång
ej ämnade gå ned till vaktparaden.
I sin sängkammare ofvanför pelarsalen mottog konungen i
stället åtskilliga uppvaktande, bland dem Ugglas och Klingspor, hvilka
båda sökte förmå honom att afstå från resan. Adlercreutz och hans
män gingo äfven upp från pelarsalen till rummet utanför konungens
sängkammare. » Mine herrar, nu är det tid», utropade Adlercreutz,
sedan Klingspor inträdt. Han öppnade dörren och trädde i spetsen
för sex män oanmäld in till stor förvåning för konungen. „Eders
majestät», sade han med fast stämma, »har vägrat lyda de råd, som
rikets högsta ämbetsmän gifvit till landets frälsning, derför har jag
mottagit uppdraget att hindra Ers majestäts afresa.) Konungen,
utom sig af förvåning och vrede, afbröt honom med orden:
»Förräderi, I ären förförde och blifven alla olycklige.» »Vi äro hvarken
förförde eller förrädare», svarade Adlercreutz, »men vi vilja frälsa
Ers majestät och fäderneslandet.» Konungen drog dervid sin värja,
men Adlercreutz sprang honom rakt på lifvet och öfverste
Silfversparre, en af de medföljande, vred värjan ur hans hand. Nu började
Gustaf Adolf öfverljudt skrika: »De vilja mörda mig. Hjelp! Hjelp!-
Flere af lifdrabanterna och betjeningen skyndade då fram från de
yttre rummen och sökte med våld öppna dörren, hvilken tillhölls af
två adjutanter; då sådant icke lyckades dem, sönderslogo de den
med eldgafflar och sablar, så att spillrorna flögo omkring i rummet.
Adlercreutz lät då öppna dörren och gick ut bland de församlade,
hvilka han uppmanade till stillhet, försäkrande dem, att konungens
lif ej sväfvade i någon fara. Då generaladjutanten Melin, som äfven
var till städes, dock ej lät lugna sig, utan idkeligt ropade: »Fräls
konungen och fäderneslandet!», gick Adlercreutz mot honom och vred
kommandostafven ur hans hand, i det han sade: »I dag är det jag,
som befaller.» Då några af drabanterna nu infunno sig, befalde han
dem i kraft af det ämbete, han nu beklädde, att återvända. Han
begaf sig derpå till pelarsalen, der de fleste drabanterna qvardröjde;
han underrättade dem, att konungens person vore utan all fara och
gjorde dem ansvariga för Gud och nationen, om de vågade något,
som kunde föranleda till blodiga uppträden. Officerarne tvekade i
början en stund, men lofvade slutligen hålla sig stilla. Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
