Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHAN.
465
massan gjorde förödande verkan.
Äfven på andra ställen
uppträdde militären, nu hänsynslöst och beslutsamt, samt återstälde
ordningen, emedan folkmassan genast skrämdes, då den mötte
allvarligt motstånd.
Ordningsmakten hade i början af dessa uppträden visat en
oförklarlig slapphet. Först då folkmassan fortsatte oordningarna
och vände sitt raseri mot högt uppsatta personer, vidtogos kraftiga
åtgärder för att stäfja ofoget. Konungen hade, medan mordet på
Fersen föröfvades, uppehållit sig på Haga och återvände till
Stockholm, först sedan det blifvit fullbordadt.
Kort före sin ankomst till Sverige hade Karl August yttrat till
Adlersparre: »Hos edra landsmän är man van att se lysande talanger
på tronen: hos mig kommer man blott att finna en redlig man och
en god vilja under en simpel yta. Under vanliga, lugna och
fredliga förhållanden skulle säkert en man sådan som han hafva kunnat
bereda rikets lycka; nu voro dock omständigheterna sådana, att det
behöfdes en man med lysande egenskaper för att kring sig samla
nationen och bereda henne en aktad ställning.
Karl Johan.
Efter Karl Augusts död voro i början meningarna delade an.
gående valet till tronföljare. Adlersparre arbetade för den aflidnes
äldre broder, prins Fredrik, och förmådde konungen att ansluta sig
till denna åsigt; danske konungen Fredrik VI sökte sjelf blifva vald,
något som också öfverensstämde med den mäktige Napoleons önskan;
men i Sverige, der man ännu fasthöll minnet af Kalmarunionens
lidanden, lyckades han icke vinna något inflytelserikt anhang. Prins
Gustafs anhängare, till hvilka äfven Adlercreutz räknades, vågade ej
öppet framträda med sin innersta mening, men de sökte åtminstone
åstadkomma någon splittring bland sina motståndare genom att
föreslå en prins af Oldenburg. Men många af rikets varma
fosterlandsvänner, i synnerhet Skjöldebrand och Engeström, sågo helst, att
en stor härförare, han måtte nu vara af kunglig börd eller icke,
ärfde Sveriges tron för att sedan i spetsen för dess bärar återtaga
Finland; denna tanke var i sjelfva verket den, som hos folket vann
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
