- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
466

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

466
DET NYA STATSSKICKETS TID.
mesta anklang, ehuru den i början offentligen uttalades endast af
några få. Synnerligen fäste man sin uppmärksamhet vid en af
Napoleons marskalkar, Bernadotte, prins af Ponte-Corvo, hvilken var
befryndad med kejsaren och med Sverige stått i beröring vid flere
vigtiga tillfällen.
Konungen beslöt sig imellertid i början för prins Fredrik af
Augustenborg och lät äfven anmäla detta för Napoleon, på samma
gång som han delgaf honom underrättelsen om Karl Augusts död.
En af de båda sändemän, som för detta ändamål afskickades,
nämligen Otto Mörner, tog sig imellertid för att på eget bevåg vända
sig till Bernadotte och fråga denne, huruvida han skulle mottaga
svenska kronan, i fall den erbjödes honom. Bernadotte yttrade sig
varsamt, men visade sig ingalunda obenägen för förslaget. Mörner
förmådde äfven svenska sändebudet general Vrede att göra
Bernadotte ett besök; denne erhöll då underrättelse, att Napoleon väl icke
ville blanda sig i Sveriges tronföljareval, men icke skulle hafva något
imot, om marskalken valdes. Statsministern Engeström, för hvilken
Mörner efter sin återkomst till Sverige omtalade, hvad han uträttat
i Paris, blef imellertid missnöjd deröfver och frågade med skarp ton:
»Hvem har bedt er att blanda er i den saken?» Mörner, som nu
fann rådligast att lemna Stockholm, afreste till Upsala.
En valriksdag hade imellertid blifvit sammankallad till Örebro.
Konungen föreslog der, enligt sitt förut fattade beslut, prins Fredrik
till tronföljare, men denne, en boksynt och fromsint herre, var ej
synnerligen i riksdagsmännens tycke. Mörner fick befallning att
qvarstauna i Upsala, men förde derifrån stor brefvexling och
inverkade på allmänheten genom utgifvande af en småskrift »om
tronföljden i Sverige». Officerarne voro i allmänhet stämda för
Bernadotte. I åtskilliga tidningsuppsatser framstäldes ock de stora
fördelar, som man väntade sig af dennes val. Såsom Bernadottes
hemliga ombud anlände äfven till Örebro Fournier, en infödd fransman,
hvilken någon tid varit köpman och fransk konsul i Göteborg; han
framförde till statsministern Engeström underrättelsen om
marskalkens benägenhet att mottaga tronföljden, i fall han valdes af
riksdagen och valet erhölle konungens bifall, samt gjorde stora löften
om penningeförmoner, som marskalken skulle bereda åt svenska
statsverket. Engeström och Skjöldebrand lyckades nu att stämma
konungen till förmon för Bernadotte, mot hvilken denne förut ut-
)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free