- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
470

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470
DET NYA STATSSKICKETS TID.
göra sig bekant med svenskarnes tänkesätt och sitt blifvande rikes
verkliga intressen. » Till maj månad», svarade Napoleon, »men då
förklaren er vän eller fiende!. Det var hans sista helsning till
Sveriges kronprins.
Såsom svensk tronföljare antog Bernadotte namnet Karl Johan.
I Helsingör öfvergick han till lutherska läran. I Helsingborg, der
han landsteg (den 20 okt. 1810), satte han först foten på svensk
jord. Den gamle excellensen Toll var en af de förste, som helsade
honom välkommen. Under resan genom landet fann prinsen
öfverallt ett ståtligt mottagande och höll (den 31 okt.) ett högtidligt
intåg i Stockholm.
Karl Johan gjorde redan vid sitt första uppträdande ett mäktigt
intryck på sina nya landsmän. Han var en kraftigt danad,
majestätisk gestalt med ledig och säker hållning, med eld och behag i
alla sina rörelser. Det högburna af svarta lockar omgifna hufvudet,
den stora örnnäsan, den ljungande blicken och de skarpt utpräglade
anletsdragen - allt gaf åt hans anlete något egendomligt och
utomordentligt. » Hans sätt att vara», skref Armfelt i ett af sina
bref, »utmärker en högst ovanlig menniska: värdighet utan tillgjord
höghet, nedlåtenhet utan att nånsin falla i en lägre ton; hvar har
han vunnit detta så svåra och rara af en juste milieu, som nu för
tiden hos regenter och stora herrar allmänt saknas sjelfve
Napoleon ej undantagen?» Han uppträdde med lysande prakt och
visade vid flere tillfällen en furstlig frikostighet, ehuru han å andra
sidan äfven var ganska noggrann i skötandet af sin enskilda
hushållning. Till lynnet var han, då det gälde saker af mindre vigt,
häftig och lätt uppbrusande, men han kunde tygla sig, då han så fann
nödigt, och förstod att med hjertvinnande högsinthet godtgöra, hvad
han i öfverilning en och annan gång felat. En blixtsnabb
uppfattning, ett genomträngande skarpsinne, en rask beslutsamhet och, i
stora företag, en omfattande planmässighet, voro egenskaper, som
tillvunno honom samtidens beundran. Med sin födande talgåfva
visste han hänföra sinnena och gifva uttryck åt stora, högstämda
tankar; med sin rika erfarenhet och menniskokännedom ersatte han,
hvad som fattades honom i skolbildning. Men på grund af sin
.
obekantskap med svenska språket var han ur stånd att genom
närmare beröring med folket göra sin personliga öfverlägsenhet gällande.
Hans lifliga inbillningskraft, stegrad genom minuet af de händelser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free