Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGES FÖRENING MED SVERIGE.
481
vägande dansk så till börd som tänkesätt; danskt språk och dansk
bildning hade också länge sedan i detta land rotfäst sig. Det
nationalhat, som i Danmark var rådande mot Sverige, delades äfven
af norrmännen. Å andra sidan hade tidehvarfvets frihetsidéer fått
insteg bland massan af folket, hvilken ville begagna tillfället för
att bryta det envälde, som under danska tiden varit rådande. Då
nu England ingalunda önskade, att någon nära förening mellan
Sverige och Norge skulle komma till stånd samt Österrike och
Preussen, hvartdera af sina skäl, voro föreningen obenägna, började
de styrande i Danmark snart fatta hopp om att kunna göra
Kielfreden om intet.
Danske tronföljaren, prins Kristian Fredrik, hade sedan 1813
uppehållit sig i Norge, der han styrde i egenskap af ståthållare.
Till en början sökte han vinna frihetsvännerna på sin sida för att
med deras hjelp blifva upphöjd till konung i Norge. Han reste
derfor omkring i landet och uppmanade folket flerestädes att resa
sig till försvar för sin sjelfständighet. Derpå sammankallade han (i
februari 1814) några ansedda enskilda män till ett möte i Eidsvold
(en bruksegendom några mil norr om Kristiania nära sjön Mjösen),
der han lät förklara sig för Norges regent och lofvade gifva landet
en fri författning. En folkresning sattes i gång, och man sökte, så
godt sig göra lät, anskaffa penningar. Man sökte ock försäkra sig
om understöd af England; men sändebudet, som affärdades dit,
kunde intet uträtta och bysattes till slut för skuld. Regenten erbjöd
sig äfven att antaga Sveriges krona för att genomföra de båda
rikenas förening, men detta anbud väckte i Sverige endast åtlöje. I
Eidsvold sammanträdde imellertid ett slags riksförsamling; här antogs
(den 17 maj) en „grundlov», som skulle blifva Norges framtida
regeringsform, och Kristian Fredrik valdes till landets konung. Han
lät derpå i Kristiania hylla sig och satt under denna förrättning på
en teatertron, som nyligen begagnats vid ett sällskapsspektakel.
Men Karl Johan arbetade under tiden med vidtomfattande
planmässighet och stigande framgång för sitt stora syfte. Efter freden
i Kiel hade han begifvit sig till Belgien, der en del af nordarmén
qvardröjde. Under tiden intågade de förbundna monarkerna i Paris,
och Napoleon afsade sig regeringen. Karl Johan begaf sig nu äfven
till Paris, der han dock endast en kort tid uppehöll sig. Här
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
