Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN 1823.
499
som
lyckats. Man klagade öfver, att regeringen ej med tillräckligt
eftertryck arbetade på att afhjelpa dessa missförhållanden; många höllo
äfven före, att allt för stora kostnader nedlades på härens utrustning.
Af regeringen och hennes vänner upptogs imellertid
framhållandet af dessa eller andra brister som ett klander mot konungen sjelf,
ett stötande missljud i det lofprisande, för hvilket han eljest
alltid var föremål. Men å andra sidan ansåg man det oskyldigt
och gagneligt, att i ett lagbundet samhälle regeringens åtgärder
granskades och förslag till allmännyttiga förbättringar drogos under
allmänhetens pröfning. Då numera all Sveriges inverkan på
förhållandena i utlandet upphört, var ock naturligt, att den inre
styrelsens gång följdes med lifligare uppmärksamhet. Häraf blef en
följd, så väl att pressen började fälla omdömen och anställa
betraktelser öfver allmänna ärenden, som ock att regeringen, ännu lefvande
i minnena af forna tiders trycktvång, såg detta skriftställeri med
misshag och brukade indragningsmakten som medel till dess tyglande.
Då några af riksdagens framstående medlemmar egnade en liknande
uppmärksamhet åt de inre frågorna, upptogs sådant som ett motstånd
mot regeringen och kallades opposition. Redan på riksdagen 1815
hade Ludvig Boye yttrat sig om gagnet och oskadligheten af en
sådan opposition; han blef då i smädeskrifter på ett groft sätt
anfallen af Grewesmöhlen, hvilken vid den tiden stod under
regeringens hemliga skydd, och sattes derigenom till stor del ur stånd
att verksammare uppträda.
Oppositionen lät sig imellertid ej förstumma. Den fick
nämligen en duglig och allmänt aktad målsman i grefve Fredrik
Bogislaus v. Schwerin. Ursprungligen uppfostrad för den militäriska
banan, hade han dock sedermera egnat sig åt det presterliga kallet
och blifvit prost i Sala; men såsom hufvudman för sin adliga familj
intog han sin plats på riddarhuset. Hans hållning var militärisk,
hans vandel, liksom hans skrud, presterlig; hans bildning var
vetenskapsidkarens, och till sina tänkesätt var han »i hvarje tum
adels-Som riksdagstalare uppträdde han först på riksmötet 1815,
ordande om »förlägenheten i allmänna rörelsen», och åstadkom, att
under hans ordförandeskap ett särskildt utskott tillsattes för denna
frågas utredande. Kort före riksdagen 1823 bade han i Stockholm
stiftat ett sällskap för talöfningar i medborgerliga ämnen, för hvars
sammanträden, ehuru det var oskyldigt till sitt syfte, regeringen på
man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
