Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
DET NYA STATSSKICKETS TID.
regeringarna ifrigt arbetade på att qväfva den samma.
Äfven till
Sverige bade denna rörelse spridt sig: man yrkade allt allmännare
ämbetsmannaväldets inskränkning, ståndsväsendets borttagande,
kommunernas sjelfstyrelse, afskaffande af gamla missbruk, jämnlikbet i
rättigheter och en ökad folkupplysuing. De, som förfäktade sådana
åsigter, kallade sig liberala (frisinnade), då derimot de, hvilka
förfäktade det beståendes helgd, kallades konservativa (bevarande). Det
var i synnerhet genom tidningspressen, som de liberala åsigterna
förfäktades och utbreddes.
Man hade på vissa håll i början väntat, att Karl Joban, sjelf
en revolutionens son, skulle verka för samhällsskickets genomgripande
omstöpning efter liberala grundsatser. Men man fann i hans styrelse
en försigtig tillbakadragenhet gent imot dessa, ehuru hans
tänkesätt i grunden städse voro frisinnade. Orsaken till denna hans
hållning låg dels i hans undseende för de europeiska hofven, som
hatade frihetsrörelsen och med illa dold förtrytelse sågo en ai
revolutionens män upphöjd på en af verldsdelens äldsta och
anseddaste troner, dels i hans bemödande att för sig vinna de högre
klasserna, särskildt ämbetsmännen, samt undanrödja alla anledningar
till split och söndring. Det kunde imellertid ej undvikas, att
regeringen kom i spändt förhållande till den liberala tidningspressen.
Karl Johan, som af naturen var ömtålig för klander och betraktade
utfallen mot regeringen som angrepp mot sin egen person, blef derför
afvogt sinnad mot tidningarna, hvilka, så länge han förde styrelsen,
ofta drabbades af indragningsmaktens tuktan.
Under Karl Johans första regeringsår utmärkte sig i synnerhet
tidningen Argus för grundligt innehåll och frimodigt språk. Den
utgafs af Johan Johansson (död 1860), en lärd man, som delade
Höjers filosofiska tänkesätt. Väl var hans framställningssätt med all
sin grundlighet trögt och tungrodt; men hans tidning egde stort
anseende, emedan den med safkännedom och allvar afhandlade dagens
frågor. Före och under riksdagen 1823 hade Argus sin bästa tid.
Johansson var då fruktad både af regeringen, som han bekämpade,
och af riddarhusoppositionen, som han misstrodde. Tidningen, hvilken
efter hvarje indragning lade ett nytt ordningsnummer till sitt gamla
namn (hvarför man talade om den » Argusiska dynastien»), fortlefde
ända till 1836.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
