Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
DET NYA STATSSKICKETS TID.
Anckarsvärd i förening med den berömde juristen J. G. Richert
utarbetat och i tryck framlagt ett förslag, enligt hvilket riksförsamlingen
icke längre skulle vara en ståndsrepresentation, utan framgå ur
samfälda val och till sin sammansättning i det närmaste likna det
norska stortinget. Frågan hade behandlats på riksdagen 1834, men
då ej ledt till något resultat. Med anledning af åtskilliga inlemnade
motioner uppsatte nu vid riksdagen 1840 konstitutionsutskottet ett
betänkande, deri det yrkades, att »svenska nationalrepresentationens
fördelning på fyra kamrar borde upphöra), samt med återupptagande
af Anckarsvärd-Richertska förslaget i väsentliga delar uttalade sig
för, att nationens ombud, utsedda genom medelbara val efter
graderad röstskala, skulle bilda en kammare, som för vissa frågor delade
sig i tvänne. I ett senare betänkande frångick imellertid utskottet
tanken på en kammare och förordade två. Efter en sakrik och liflig
öfverläggning i alla fyra stånden blef förslaget i sina hufvudpunkter
förklaradt hvilande till nästa riksdag. På riddarhuset yttrade löjtnant
J. A. Gripenstedt: »Min enskilda öfvertygelse är den, att en sådan
reform ingalunda nu kommer till stånd; först när ett nytt slägte
uppväxt, som under andra tidsförhållanden antagit andra meningar,
tror jag, att en så genomgripande förändring kan vinna flertalet för
sig.) Inom presteståndet erinrade professor Geijer, hurusom
ståndsrepresentationen medfört ständiga omkastningar mellan ståndsvälde
och envälde, samt tillade: »Gustaf III, hvars skarpsinnighet ingalunda
lärer kunna förnekas, ansåg svenska ståndsrepresentationen redan
hafva genomgått sin bana, och jag har anledning förmoda, att de
intyg, som vittna, att han efter 1789 umgicks med tanken på en
representationsförändring, ej äro utan grunder. 1809 upptogs åter
frågan, ehuru omständigheterna ej medgåfvo förändringens införande.
I våra gamla former hade imellertid den nya tidens ande kommit,-
som skall upplösa dem.»
För folkundervisningens ordnande blef riksdagen 1840 af stor
betydelse. I detta syfte framlades af regeringen ett förslag, för hvars
tillkomst och utarbetande man i främsta rummet har att tacka
dåvarande statssekreteraren Heurlin; här förordades grundandet af ett
folkskollärareseminarium i hvarje stift och minst en skola, fast eller
flyttbar, inom hvarje socken. De i detta förslag uppgifna grunderna
blefvo i alla hufvudsakliga delar af ständerna godkända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
