Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKALDEKONST OCH FORSKNING UNDER KARL JOHANS TIDEHVARF. 515
Johans styrelsetid. Det tidehvarf, som då uppgick, var ej
ungdomligt lekande som Gustaf III:s, men det egde mera af manligt allvar
och fullmogen stadga.
Leopold, »han som slöt den långa sångarraden» från Gustaf III:s
tid, betraktades, så länge han lefde, såsom den förnämste mannen i
Svenska akademien, hvilken, ehuru ingalunda fiendtlig mot det nya
lif, som började röra sig inom litteraturen, likväl i det hela stod
qvar på en förgången tids ståndpunkt. Men nästan samtidigt med
det nya statsskickets grundläggning framträdde i Upsala ett
ynglingaförbund, som med ordets vapen drog i härnad mot den franska
bildningens anspråk och sökte stämma sinnena för den djupare anda
i sång och forskning, hvaraf i synnerhet den pånyttfödda tyska
litteraturen var ett uttryck. »Den nya skolan) så kallade sig snart
detta förbunds medlemmar och anhängare – uppträdde i början
med hänsynslös bitterhet mot Svenska akademien och den föråldrade
bildniugsart, som hon ansågs allt för ensidigt hägna. Den
förnämste och rikast begåfvade af de ungdomliga ifrarne var P. D. A.
Atterbom, hvilken snart blef deras erkände hufvudman. Det var en
rik skaldenatur med glödande inbillningskraft och djup känsla, men
hans tankar voro oklara och hela hans diktning genom sin vekhet
föga tilltalande för det svenska lynnet. Han var en tid kronprinsen
Oskars lärare i de moderna språken och dog som professor vid
Upsala universitet 1859.
För återupplifvande af nordisk kämpakraft och kärlek för
fosterlandets forntidsminnen verkade med hugstort nit Per Henrik Ling
(död 1839). Sedan han utomlands någon tid fört en äfventyrlig
lefnad, återkom han (1806) till Sverige och tog då anställning som
fäktmästare, först i Lund, sedan på Karlberg. Den » Lingska
gymnastiken», hvars upphofsman han under utöfvandet af dessa
befattningar blef, hade till syfte att härda och utveckla det uppväxande
slägtets kroppsliga kraft; som det gymnastiska centralinstitutets
grundläggare och föreståndare har han för detta syfte gjort storverk.
Ehuru af naturen ej ämnad till skald, sökte han genom diktningen
för slägtets inre syn frammana forntidens kämpagestalter och gjuta
deras kraft i vekare sinnen. Men hans diktning slog öfver i det vilda
och bärsärkartade; den röjde äfven saknaden af konstnärlig daning
och nödig underbyggnad. Onekligt är dock, att han gaf en mäktig
väckelse till en fosterländsk, rent nordisk skaldekonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
