Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 52. Du ärans hem, du höga Nord - 53. Jag vet ett land, där himlen omkring fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Och i din undangömda bygd
i tusenårig frihets skygd
trifs mannakraft och kvinnodygd
och gammal gästfrihet.
Din dörr för världen öppen står,
blott himlens stjärneskara går
på vakt omkring din härd,
i grafven dina stridsmän bo: —
skall ulfvens tand, skall örnens klo
af aktning lämna dig i ro,
du kämpe utan svärd?
Nordmanna-anden fri och djärf
dock höja vill i fredens värf
bland jordens folk sin röst.
Den hugen, som i forna dar
ditt stolta namn kring jorden bar,
i sekler än skall lefva kvar
i dina söners bröst.
Och kallar du oss, moder god,
att vittna för dig med vårt blod,
så tag oss i din famn!
Vår amma var du, blif vår graf!
Ditt folk kan dö, men ej som slaf:
vi ge dig åter hvad du gaf —
ett obefläckadt namn!
Fr. Holmgren.
53.
(Mel. n:r 54: »Jag vet ett land, där tysta stjärnekvällen.»)
Jag vet ett land, där himlen omkring fjällen
sig svänger präktig, djärf och underbar;
där tusen stjärnor gnistra uti kvällen,
och högst står trofast Nordens stjärna klar;
där granens hår och björkens kransa tjällen;
från bergen brusar floden stark och snar:
där såg jag himlen först, såg hafvet, jorden,
och jag vill lefva och vill dö i Norden.
Jag vet ett folk, vid hafvets bröst uppammadt.,
i dalens vagga uti järnets land,
af hjältefäders gudasläkt härstammadt.
Från bergen härskar det med mäktig hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
