- Project Runeberg -  Soldatens sångbok /
38

(1893-1903) [MARC] [MARC] With: Henric Gyllenram, Teodor Holmberg - Tema: Music, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 53. Jag vet ett land, där himlen omkring fjällen - 54. Norrland (Jag vet ett land, där tysta stjärnekvällen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

af skogen, klippan, böljorna hörsammadt,
och har sitt rykte sträckt till fjärran land:
jag mäktigare folk på jorden känner,
men jag vill lefva ibland frie männer.

E. Gr. Geijer.

54. Norrland.

Han: Jag vet ett land, där tysta stjärnekvällen
den mörka himlen klär i norrskens prakt;
där under molnig hjälm de gråa fjällen
med isadt pansar stå kring dal’n i vakt;
där mången flod sig tumlar vild från hällen,
och dånet rullar vidt till fjärran trakt,
där strömkarlsharpan klingar än på vågen,
då månen kysser våta harpobågen.

Hon: Jag minns den natt, så ljuslett varm som dagen;
för blommans slummer har den ock en sol.
Då kväll och morgon le i syskondragen
och båda mötas öfver samma pol.
Där vakan stämmer vemodsfulla slagen,
och nejden doftar som en ängsviol;
där ljusa älfvor sväfva om i ringen,
och öfver tufvan glänser silfvervingen.

llan: Jag minns de gamla skogarna och landen,
där dånande man under klippor far;
jag minns den sjö, där dunkelgröna stranden
sin höga mur kring blåa djupet drar.
Där stod en gran och nickade på sanden,
och hjässan lutad öfver djupet bar.
Där låg vår faders hydda invid fjärden,
och frid och lugn var denna vrå af världen.

Hon: Jag minns de många holmarna och dalen,
på blommor och på sångare så rik.
Ack, står han kvar ännu den gamla alen,
är hyddan än den forna hyddan ^lik,
där mången gång jag stod och såg i salen,
hur solen sjönk i guld bakom en vik!
Kom, broder, kom, och räck mig vänligt handen,
vi vilja åter till de sköna landen. —

A. A. Grafström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soldsang/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free