Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 69. Sinclairsvisan (Sist när på ljuflig blomsterplan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Nionde i denna rad
tyckt’s ha ett hastigt sinne;
den Tionde sågs djärf och glad
med mod i bröstet inne;
den Elfte var en täcker karl,
ban satt och räkna’ pengar;
han delte ut, liksom en "far,
till sina barn och drängar.
Den Tolfte var en sirlig, lång
och väl uppväxter hjälte,
den man kund’ se ej enda gång
sitt karlahjärta fällte.
Hans ögon voro oförskräckt
liksom på unga örnar;
hans styfva näfvar knyttes käckt
som rammar uppå björnar.
Hans korta hår, som kämdes opp,
afbildade en krona,
som var åt en så duktig kropp
en sirlig hufvudbona’.
Hans armar, ben vor’ full’ af märg,
hans skuldror utaf styrka,
hans länder voro liksom berg
och marmorn i vår kyrka.
Han satt uti en svensker röck »
af blått, passabelt kläde,
han hade älghudskyller ock,
som aldrig låg i träde,
och handskar utaf samma slag,
som långt på armen räckte;
tror knappt, manschetten satt i lag,
den styfva kragen täckte.
Ett tjockt gehäng, tre finger bredt,
var spändt på blåa rocken;
en gruflig pamp, den mången sett
nedsabla hela flocken,
satt, dragen till en tredjedel,
i detta gula bälte
och ville ut, ge den sin del,
som träffa’ hennes hjälte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
