Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 89. Marsch för skåningarna (Igenom häfden strålar han klar) - 90. Infanterisång (När hornet smattrar, trummorna gå)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och än densamma kraften är kvar,
den är ännu hvad den alltid varit,
och än, när stugan kännes för kvaf,
så drar han ut öfver svallande haf.
Ej han rädes köldens fasor vid Nordens pol,
och han mäktar bryta bygd i tropikernas sol.
Hurtighet, styrkan, modet
ligga vårt folk uti blodet.
Från styrkans diser stamma de ned,
de bålda storverks frejdade leder,
och om vi fatta meningen rätt,
så är den: framåt på fädernas sätt!
Så framåt! Den vinner kransen, som bäst håller i!
Friska tagl Vi äro Sverges söner, vi!
Åt oss själfva hälsans blomma,
styrka åt släkten, som komma! :,:
Nils Hansson.
90. Infanterisång.
När hornet smattrar, trummorna gå,
nytt lif, nytt mod soldaterna få,
man lustigt fattar sitt gevär
och ropar: »jag är här!»
Och med musköt på nordmannaarm
vi störta fram i stridernas larm,
vi vika ej för hugg och krut,
:,: vi hålla modigt ut. •,:
Kommen med, kommen med, kommen med, I ^ossar blå!
Framåt marsch, framåt marsch, framåt marsch, gå på, gå på!
Härarnas Gud vår kosa styr.
Gif akt! Lägg an! Ge fyr!
Till muntra vapenlekar i frid,
till blodigt härnadståg uti strid
den svenske krigarn färdig är;
ban går, hvarhelst det bär.
Den kända fanan eldar hans mod,
för den ban gärna vågar sitt blod,
och hvar den svajar, går han med,
:,: det är så svenskens sed.
-,-Kommen med etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
