Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 103. Svensk soldatsång (För frihet, fädernesland och kung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
103. Svensk soldatsång.
För frihet, fädernesland och kung
offrar glad soldaten både lif och blod
och drager i fält, både gammal, ung,
med blankt gevär
till landets här,
hvarenda man så god.
Ty den svenske soldaten, han vet nog, han,
hvad som höfves en svensk och en krigarman;
han ej rädes för fiendens makt så stor,
men på sig själf och kungen tror.
Vid kanoners dunder och trummors gång
ryter svenska lejonet uti hans själ;
han hör blott de hvinande kulors sång,
som sjunga så:
I gossar blå
gån på för Sveriges väll
Ty den etc.
Och minns han Leipzigs och Lützens slag,
Warschaus och Holofzins och Narvas med,
då griper han svärdet med tvehändt tag
och rödjer vred
en kungsväg bred
igenom oväns led.
Ty den etc..
Om sist den dignar, hans starka arm,
ger han än ett banehugg och ropar glad:
»Framåt, kamrater, håll rackarn varm!»
Se’n till sin Gud
på dödens bud
lian ger sig trygg åstad.
Ty den svenske soldaten, han vet nog, han,
hvad som höfves en svensk och en krigarman,
han ej rädes för djäfvulens makt så stor,
men uppå Herran, Herran tror.
Gunnar Wennerberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
