Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vid bivuaken och i kamratkretsen - 122. Sång i skogen (Skogen står tyst) - 123. Jägaresång (När solen går upp öfver skogens bryn)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Vid bivuaken och i
kamratkretsen.
(Blandade sånger.)
122. Sång i skogen.
Skogen står tyst, himlen är klar.
Hör, huru tjusande vallhornet lullarl
Kvällsolens bloss sänker sig ner,
ner i den lugna, den klara våg.
Ibland dälder, gröna kullar
mångdubbelt eko kring nejden far. :,:
O. Lindblad.
123. Jägaresång.
När solen går upp öfver skogens bryn
med strålande koger i hand
och skjuter sin pil genom ljusblå skyn
på glimmande vatten och land;
när björnarne skynda från fjällen ner
och örnen på rof sig till hafs beger —
då klingar jägarns sång
vid jublande hornens gång:
hurra, hurra, hurra!
Och på sin arm han bössan tar
och ut åt skogen drar.
Med flämtande kopplet tätt i sitt fjät
ban spejar på ljungbeväxt mo;
än jagas den trippande rå i nät,
än fälles den snabbfota lo,
gällt bergen ljuda af stöfvarnes skall,
högt björnarne brumma vid skottens knall;
då klingar jägarns sång
vid jublande hornens gång:
hurra, hurra, hurra!
Vid bössans blixt, som kräfver blod,
allt stupar för hans lod.
C. F. Dahlgren.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
