Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vid bivuaken och i kamratkretsen - 137. Storm och böljor tystna re'n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
pipan blossar,
gubben trossar
bygdens kämpar, barn och gossar.
Gumman på sin vagn vid grind
håller handen under kind,
af och an hon vickar,
slumrar in och nickar;
solen sticker,
gumman kvicker
vaknar och ur stopet dricker.
Kvarnar och hjul
börja sin fart;
hör, från ett skjul
hörde du klart
första slaget uti smedjan;
smeden smal och lång,
med en glödgad tång,
naken ända upp till medjan,
mellan eld och sand,
med en pust i hand
sjunger nu sin morgonbön.
Luften spelar frisk och skön,
minsta blomma, växt och frön
öppna sina knoppar,
le åt daggens droppar,
präktigt randas,
vällukt andas,
med sefirens fläktar blandas.
Skogen skymtar mörk och blå,
berg och kullar prydda stå
med båd’ lamm och kvigor;
bygdens barn och pigor
gå och valla,
le och tralla,
sina hjordar sammankalla.
Lärkan i skyn
fläktar så sval,
tuppen i byn
flaxar och gal:
all naturen börjar vakna
till ny glans och prål,
nya göromål;
och att ingen skönhet sakna
steg nu Movitz opp,
tog sin färgekopp,
satt sig vid sin tafla ner. c M mimn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
