Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Mor Kitta i pörtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag skulle just undra, om det är lika godt eko i Elsas
hjärta jag.
— Jerker får väl höra efter, svarade mor Kitta.
— Ja, se just för den orsaken har jag kommit hit, skam
te sägandes, sade Jerker, som han allmänt kallades. Han hette
annars Erik och nog hade det namnet varit lika lätt att uttala.
Men Jerker kallades han i alla fall. Det ordet flöt så lätt mellan
läpparna, sade man.
— Jaså, sade mor Kitta. Men här finnes ingen Elsa att
fråga.
— Nej, visst. Men det gör ju detsamma. Kära mor vet
nog, hur det är, kära mor har ju slagruta för flickhjärtan.
Det smickrade alltid mor Kitta att höra det där uttrycket,
som hon själf hittat på. Det hade varit ingeniörer i finnskogen
och kring hennes pörte för länge sedan och de hade med slagruta
undersökt trakten. Och sedan dess hade gumman gärna hört, att
hon hade slagruta för människohjärtan.
— Jag har inte tid med att höra på hans prat, sade emellertid
mor Kitta, hvilken alltid skulle göra omständigheter och
omsvep, som hon dock gärna hörde motsägas. Geten har fått
killingar och jag måste se till dem.
— Kors i je, kära mor! Har geten fått killingar. Då kommer
jag just lagom för att bjuda på födelsedagsskål. Se, det är
så, att jag har allt litet komfonium, som de säga i Karlstad, med
mig i en butelj och vill kära mor se till, hur det är med kaffesumpen,
så skall jag väl luta på buteljen ett grand och — — —
— Jaså — du har brännvin med dig?
— Jo, jo, men.
— Ja, se vore det inte för småkritternas skull, så skulle han
då inte få mig att smaka en droppe starkt i dag, men inte vill
jag låta bli att dricka deras lycka, när det bjuds.
— Nej visst.
— Gå ut i skogen och bryt mig litet vide, medan jag kokar
kaffet. Men se till, att det blir korsvide, förstår han. Jag skall
lägga det kring småkritterna, så att inte gastar och rå göra sina
konster med dem.
— Skall ske, kära mor. Buteljen kan jag lämna kvar.
— Det kan han göra, Jerker.
Jerker gick ut i skogen vid gladt humör för att bryta
korsvide — hvad som menas med korsvide vore här allt för vidlyftigt
att förklara — och då han kom ett stycke från pörtet klämde
han åter in med:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
