- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
11

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Mor Kitta i pörtet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11

— Han är så dum i dag, Jerker, sade Elsa rodnande ända
upp till hårfästet och ryckte loss sin hand från hans samt sprang
vägen fram i riktning mot mor Kittas pörte.

— Besitta och regera, mumlade Jerker för sig själf och
knäppte med fingrarne, är det inte eko i det flickhjärtat, så vill
Jag aldrig dansa en jösse-häradspolka mer.

*



Med kinder purprade af de rödaste rosor kom Elsa fråm till
mor Kittas pörte, i hvilket hon gick in, då hon ej såg till kära
mor utomhus.

Mor Kitta var just sysselsatt med småkrittren, hvilka tillika
med geten hade sin bostad inom en afbalkning uti själfva pörtet.

— Minsann är det inte själfva storgårds Elsa, som kommer,
sade mor Kitta i det bästa lynne.

— Ja, kära mor, hönorna därhemma på gården ha värpt så
reelt, så att jag tog och stoppade ett par näfvar ägg i
kjortelsäcken och gick hit — — —

— Kan tänka det! Det var inte litet rart, det, sade mor
Kitta, då blir det väl snart bröllop i storgården.

Elsa ryckte till.

— Bröllop? sade hon efter.

— Ja visst. Har inte Elsa hört det, att, när ungjäntor börja
bära ägg, så står bröllopet för dörren. — Nå, nå jag tänker, att
Långjerker väl inte har bränt sina kol förgäfves.

— Hvad bryr jag mig om Långjerker, sade Elsa.

— Åh kors jag såg väl i kaffesumpen ett J. och ett E.
sammanflätadt jag, så att nog — —

Gumman, som sagdt detta, under det att hon hållit på att
syssla med killingarna och därför vändt ryggen åt Elsa, såg
hastigt upp, då hon hörde, att någon slog i dörren.

Elsa var borta. Hon hade hastigt lämnat pörtet.

Då spred sig ett leende öfver mor Kittas ansikte.

— Eld och lågor, sade hon. Spår jag inte orätt, så kommer
det att lysa till Andersmässan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free