Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Jänta å ja'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nog finns det arbete på herrgården, svarade Jerker;
men en kan väl ha sina egna affärer att sköta om också, kära
mor, svarade Jerker,
— Ja kantänka det. — Äro tiderna nu sådana, att drängar
ha egna affärer att sköta, då är det inte mycket bevändt med
för rike män att sitta med gård. Ja, tvi sådana tider. Där ute
på vallen går storbonden i skjortärmarne och slår hö i sitt anletes
svett och under tiden stassa herrgårds dr ängar i söndagskläder och
löpa bygden rundt. Men det säger jag dig Jerker, att arbete
befordrar hälsa och välstånd och hindrar många tillfällen till synd
och lättjan är upphofvet till mycket ondt.
— Jag tror, att kära mor är litet snäf om hufvudet i dag,
svarade Jerker. Nog får jag göra skäl för mig och inte är det
af lättja, som jag tagit mig fritt ett hurrande i dag. Jag hade
just som ett ärende hit till gården och eftersom käre far är ute
på klöf vervailen, så går jag väl dit.
— Hvad vill Jerker här? sporde mor Britta, som var en
kvinna med skinn på näsan och visste att sköta både käre far
och drängarne, som de voro sjuka till. Har Jerker något att
säga, så säg ut det här för mig och gå inte bort och hindra far
därborta. I morgon kanske vi ha regn. Godt är det då, om
höet är slaget och hässjat.
— Jag dröjer väl, tills vällingsklockan pinglar, sade Jerker,
som ej ville anförtro mor Britta, hvad han hade på hjärtat.
Men nu tog gumman till humör och utropade:
— Det blir inte något prat här, det skall jag säga honom.
Har han något att säga far, så gå till kyrkan om söndag och hugg
honom på kyrkvallen; men försök inte att gå och blänga på Elsa,
som han gjort nu länge och väl, ty henne får han ingenting af
det säger jag honom. Det är inte vardt att han försöker — och
inte är det lönt, att han talar med far om det heller, ty flickan
är min, och jag släpper henne inte åt en dräng, det skall jag säga
honom. Så kommer han i det ärendet så ...
Det skar Jerker i hjärtat att höra detta tal och han visste
väl, att det ej var mycket lönt att försöka knäppa nötter med
mor Britta, ty hvad hon fick i klqrna, det handterade hon, så att
det knakade, det visste Jerker likaväl som litet hvar i trakten.
Jerker var en kvicktänkt yngling och det föll honom in, att
han borde ordentligt tala med Elsa först, innan han sade något
åt hennes föräldrar. Nog trodde han sig vara säker på, att hon
höll af honom, men nu, efter hvad han hade hört af mor Britta,
skulle han icke få någon rö, förrän Elsa sagt honom, att hon
tillförde honom. Sedan ville han leverera en drabbning med kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
