Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Jänta å ja'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du gråta, jänta! utropade Jerker. Nej, dina ögon äro
icke gjorda för gråt, liksom inte din mun är gjord för suckar.
Bort med molnen, Elsa. Hvarför skulle du gråta i vinter?
— Låt oss sätta oss här, Jerker, sade Elsa, här på
vindfället och tala allvar vid hvarandra. Vi behöfva nog hvarandras
stöd, tänker jag.
— Vill du blott hålla af mig en smula, så skall du se, att
det blir solsken i stället för regn och leenden i stället för tårar.
För ser du, jag är inte så barskrapad, som man tror och till
vintern skall jag flytta in i kuskbyggnaden hemma vid bruket,
ser du.
— Skall du bli kusk, Jerker? utropade Elsa.
— Jojo, så är det, och ser du, det är just därför, som jag
i dag gått ut och ropat på eko och velat höra, om det var eko
i ditt hjärta också. Och jag tänker, att, när jag kommer i
galloerad rock och med den granna kuskmössan på hufvudet, gubben
och gumman i storgården inte skola ha något emot att ge mig
sin dotter. Hade gumman inte varit så ordf ull i dag, så skulle
hon ha fått veta hemligheten, men nu — — Hjärta i mej, jänta,
vi ska bli ett par och inte skall det väl bli vårt fel, om det blir
kuskbrist på bruket, när vi en gång bli gamla och orkeslösa!
— Du pratar så mycket tok, Jerker, sade Elsa, hvilken
icke kunde låta bli att skratta åt honom, fast hennes skratt ej
var rätt gladt; det hördes i detsamma en underströmning af
vemod.
— Pratar tok! Det låter på dig, Elsa, alldeles som om du
trodde, att vi inte skulle bli ett par, vi, som äro skapade som
för hvarandra.
— Ja, Jerker, sade Elsa sorgset och lade sin ena hand på
hans. Högfärdsdjäfvulen har farit i mor, allt sedan vi voro inne
i Karlstad häromsistens. Det var då, som jag blef kallad Solen
i Karlstad och källarmästaren erbjöd mig plats på hotellet.
— Hvad pratar du för tok, jänta, utropade Jerker. Skall
mor din vilja, att du skall in till Karlstad, till hotellet! Åh, tvi
för den lede! Nej, jänta! Här i Värmlands skogar har du vuxit
upp och är du en sol, så är du en sol för Värmland och inte
blott för Karlstad och främst af allt är du en sol för mig, som
— — Mor Kitta i pörtet tittade i dag i kaffesumpen åt mig och
— — Ja, du har allt varit där själf, tänker jag.
Elsa svarade intet, hvarför Jerker efter ett ögonblick fortfor:
— Till Andersmässan lysa vi, jänta, och till Jul hålla vi
bröllop! Är du med på det! Säg jå! Och i flygande fläng kör
jag in till Karlstad och köper ring och psalmbok och sedan — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
