Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Det blinda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
följd af Kira med hunden, som hon ej vågade släppa. De skyndade
till skogssnåret, där Camarde gaf zigenarbandet ett tecken, att man
ofördröjligen borde bryta upp från klipphålan, hvarest man under
tiden lägrat sig.
Allt detta tilldrog sig mycket fortare, än det här kunnat
berättas.
Utan att växla ett ord med hvarandra flydde de båda kvinnorna
med ett par jagade djurs hastighet, ända till dess att de
funno skydd i klipphålan, blott vagnen och en äldre zigenerska,
kallad Zora, hvilken hade en ärlig och förtroendeingifvande
uppsyn, voro utanför hålan.
— Hvad medfören I? frågade Joi de båda ankommande
kvinnorna.
Joi var höfding för bandet.
Kira släppte ned den lilla hunden, som hon under sitt
häftiga springande nästan kväft.
— Ja, det där bytet lönade i sanning mödan, sade
zigenarehöfdingen misslynt. Detta är ju rent af ett narrspel. Hafven I
intet annat byte med er från den stora gården, så hafven I
utfört ert uppdrag som några riktiga krakar och borde få dansa för
blydaggen.
— Ingenting annat! upprepade gamla Camarde, och i
detsamma blottade hon gossen, hvilken hon raskt lindat in i sin sjal,
så att han ej syntes annat än som ett stort bylte. Hon hade
utfört denna manöver, då gossen vid uppvaknandet ur sin sömn
börjat gråta. — Ingenting annat! fortsatte hon. Hvad säger du
då om detta fynd?
Höfdingen betraktade gossen ett ögonblick och utropade
därpå förnöjd:
— Vid min fars skägg, ett präktigt barn.
— Skulle tro det! sade zigenerskan.
— Camarde, du gamla häxa, fortfor han, du är den bästa
tjufkäring, jag har känt.
Camarde svarade intet, men hon tycktes bli mera smickrad
än ond öfver detta tilltal.
— Du har gjort din sak bra, fortfor Joi och jag beviljar
dig på förhand uppfyllandet af en bön.
— Är det sant? sporde Camarde.
— Ja, vid min fars skägg! Du har gjort oss en stor tjänst.
Denne pojke skall göra vår lycka.
— Jag tar er alla till vittne på, att Joi lofvat mig
uppfyllelse af en bön, sade Camarde till de öfriga af bandet.
De kunde alla intyga, att saken var så, som Camarde sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
