Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. En ohygglig beskyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39
Mor Britta sade intet vidare hemma i anledning af mannens ord,
ratt Jerker nog skulle få belöning, om den försvunne gossen skulle
blifva funnen i den zigenarhord, af hvilken han trott sig hafva
sett någon eller några medlemmar. Men när måltiden, under hvilken
detta samtal fördes, var slut, lade mor Britta af sig sina
hvardagskläder, och tog på sig sin helgdagsstass.
— Skall mor gå bort? frågade Elsa.
— Ja, svarade hon på sitt afklippta och tvära sätt.
— Hvart skall mor gå?
— Angår det dig, det? svarade modern buttert. Behöfver
jag skrifva dig på näsan, hvart jag går.
— Inte behöfver mor bli ond för att jag frågar, sade
dottern saktmodigt. Det är så sällan, mor går bort i helgdagsstass
om söckendagarne, att jag trodde — — —
— Lägg dig inte i hvad jag gör. Jag går min väg. Sköt
du ditt och håll mun för resten.
Elsa var tyst och modern gick.
Hon styrde sina steg till Funkhammar, där det ännu var
den största uppståndelse i anledning af Edmunds försvinnande.
Kära mor begärde att få tala vid nådig frun.
— Hvad vill kära mor? frågade Nanna, som tagit mot henne.
Nådig frun är sjuk och har nog svårt att ta emot.
— Inte är det underligt, att hon är sjuk. Gud tröste oss
för denna onda tid och de onda människor, som lefva och röras
kring oss, sade mor Britta. Dem man tror best, kanske äro ens
värsta fiender.
— Kära mor talar så underligt, sade Nanna. Inte vet väl
kära mor något om stackars lille Edmund?
— Kanske, vet jag något. Men inte ett ord säger jag till
någon annan än till nådig frun, svarade mor Britta buttert.
Den elaka människan förstod, att hon skulle mäst inverka
på det försvunna barnets moder, och det var henne en välkommen
underrättelse, att frun var sjuk. Desto lättare skulle hon kunna
i hennes sinne plantera de frön till ovilja, som hon ville bereda
en bördig jordmån. Och hon var alldeles säker om, att dessa frön,
inlagda i den sorgsna moderns sjukliga fantasi, skulle där frodas
bättre än i ett nyktert sinne, hvilket skulle vara mäktigt reflexionsförmåga.
För den skull ville hon ej vända sig till den försvunne
gossens far, ej heller till någon annan, med undantag af just
hans mor.
Nanna försökte att pumpa mor Britta men det lyckades ej
slutligen gick hon in till sin matmor samt omtalade, att mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
