- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
50

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Zigenerskans dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

50

— Ja.

— Hon får ha fritt val?

— Delvis.

— Välan då, sade grefvinnan, fastän denna skilsmässa
smärtar mig på det djupaste, är det mig ändå en tröst att hoppas,
det ni uppfyller ert löfte, Camarde. Flickan har Gudi lof en så
fast karaktär, att jag är viss på, att hon skall hålla sig uppe, trots
det att hon kommer bland ert tattarfölje.

— Hvar är hon? Jag vill gå nu, sade Camarde.

— Vill ni verkligen ta henne med er så snart? sporde
grefvinnan.

— Hvarför skulle jag inte göra det? sporde zigenerskan.

— Kan ni inte låta henne stanna kvar här åtminstone denna
sista natt? Det skall ändock blifva svårt nog för det arma
barnet att lämna mig. Ända sedan hennes födelse hafva hon och jag
dagligen och stundligen varit tillsammans.

— Ni har varit lycklig ni, sade Camarde med något hemskt
i rösten.

Moina återkom nu.

— Får hon stanna här hos mig till i morgon? sporde
grefvinnan.

Camarde svarade intet.

— Min mor, jag ber dig därom! sade flickan i innerlig ton.

— Nej, svarade zigenerskan sträft och beslutsamt. Du
älskar grefvinnan för mycket och mig för litet. Kom, jag
befaller dig.

— Moina, sade då grefvinnan, lyd din moder, såsom du alltid
lydt mig. Lef väl!

Man måste förundra sig öfver grefvinnans eftergifvenhet och
hennes befallning till sin kristna fosterdotter att lyda sin utan
religion varande moder. Men detta kom sig af grefvinnans djupa
religiositet, hvilken härvidlag missvisade henne. Det är så alltid
här i lifvet, att ytterligheterna möta hvarandra, och för mycken
religiositet kan vara lika skadlig som för liten. Och af hvad som
förekommit synes det mer än väl, att grefvinnan var allt för mycket
religiös; hon blef till och med stundom rent af fanatisk, hvilket
naturligtvis var till skada för henne själf, trots det att man
måste gifva henne den största aktning och erkänna, att hon var
en oklanderlig människa, hvilken ville hela världen väl.

Moina sjönk i sin fostermors famn. De höllo hvarandra
länge omfamnade, utan att kunna uttrycka sina känslor med annat
än tårar.

— Gud välsigne och upprätthålle dig, Moina, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free