Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Edmund och Moina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54
— Låt min dotter vara i fred, sade Camarde hotfullt, eller
skolen I få med mig att göra.
— Nej hör på gamla Camarde då! gäckades en kvinna.
— Hon tror visst, att hon är höfdingskan, efter hon tar sig
en sådan ton, inföll en annan spefullt.
— Lämna mig ensam med dessa kvinnor, moder; jag skall
gå till dem ochlära dem bedöma mig bättre, sade Moina sakta
men modigt till Camarde. Högt tillade hon:
— Varen ej bekymrade för att I skolen få arbeta för mig.
— Nej hör på henne då! utropade en af kvinnorna.
— Jag skall i stället hjälpa er.
— Kors, hon tycks ju vara ganska förståndig, sade den
kvinna, som förut talat; åtminstone vill hon inta göra sig så stor,
som den där högfärdiga Kira.
— Jag skall strax komma och hjälpa er med ert arbete,
sade Moina; men först vill jag dock hälsa på min syster Kira.
Denna lilla scen jämnade genast Moinas stig på ett underbart
sätt. Zigenarkvinnorna voro förvånade öfver enkelheten och
anspråkslösheten hos flickan, hvilken de hade tänkt sig vara
stursk och högmodig, för det att hon blifvit uppfostrad af en
förnäm kvinna.
Moina ledsagad af sin moder gick direkt fram till vagnen,
i hvilken Kira hade sofvit med Edmund bredvid sig. Hon satt
nu uppe och hade honom på knäet samt utöste en mängd grofheter
öfver honom, för det att han ville läsa sin morgonbön, som
han var van att göra.
Vid åsynen af Camarde och Moina blef Kira glödröd i
ansiktet och ropade hånfullt:
— Nå, se där kommer de nu mor med min fromma och
och fina syster. Så mycket bättre. — Hon skall strax få ta den
här fördömda skrikhalsen. Från bittida till sent håller han på
med att rabbla upp sina eviga böner, så att en stackars sate
som jag kan bli rent af yr i skallen. De där båda skola just
passa bra för hvarandra, tänker jag.
— Kära syster! sade Moina och ville omfamna Kira.
— Din syster, ja, sade Kira, men din äldre syster, förstår
du det! Jag råder dig till att inte glömma det; annars kommer
jag att få en gås oplockad med dig, du fina mamsell.
Camarde öppnade sin mun till Moinas försvar. Men Moina
bad så hjärtligt sin mor att själf få förklara sig för sin syster,
att modern mumlade misslynt:
— Nå, eftersom du vill det, så må det så ske. Men du
är i alla fall tusen gånger bättre än syster din.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
