Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Edmund och Moina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
— Det kunna våra flickor också. Därtill behöfva vi då
henne inte, förklarade höfdingen.
— Hon kan sticka och brodera, förklarade Camarde.
— Ja, sade Moina, jag skall brodera och sälja mitt arbete.
— Däremot har du väl ingenting att invända, Joe? frågade
Camarde.
— Nej, det har jag inte, svarade höfdingen, om hon kan få
sälja sitt arbete; men därpå tviflar jag.
— Jo, sade Camarde, hon skall sälja det och så skall hon
sköta det blinda barnet.
— Det blinda barnet! utropade Joe hånfullt. Joo — detta
är riktigt ditt andra fynd. Hör på Camarde, du har otur i dina
företag.
Moina, som under slutet af detta samtal hållit sig bakom
sin mor, trädde nu, följande sin ingifvelse, modigt fram och sade
vänd till Joe:
— Höfding! Jag finner här öfverallt fördomar mot mig,
emedan jag åtnjutit en vårdad, kristlig uppfostran. De, som skulle
vara mina bröder och systrar af naturen och framdeles äfven skola
bli det, stöta mig ifrån sig och det bedröfvar mig. Jag begär
alltså,att I låten mig först få visa, hvad jag kan, innan I fällen
ert omdöme öfver mig. Kan jag inte i början göra er till lags,
så kanske jag kan förändra mig, så framt detta är möjligt. Men
står detta icke i min makt, mån I då förbanna mig. Men varen
åtminstone inte orättvisa.
— Du skulle vilja förändra dig, flicka? sade höfdingen, i
det att han förvånad betraktade henne. — Godt! Så börja då
genast.
Då svarade Moina med en kraft och ett allvar, hvilket kunde
sägas vara majestätiskt, och för den skull icke förfelade att göra
sin verkan:
— Jag fruktar, att vi missförstått hvarandra, höfding; ty den
förändring, ni anser vara lämpligast för mig, är tilläfventyrs
sådan, att jag omöjligen kan bekväma mig därtill. Jag har heligt
lofvat min aktade fostermor att hvarken våld, böner eller någon
sorts misshandel skola förmå mig att afsvärja min tro eller
åsidosätta mina plikter såsom kristen — — — Jag vill vara er
ödmjukaste tjänarinna. Jag skall lyda såväl er som min mor, så
fram ej de befallningar, som gifvas, stå i strid med Guds bud.
Nu känner ni mitt beslut, höfding. Befall öfver mig; jag är till
er tjänst. Hvarje arbete, som ni uppdrager åt mig att utföra,
skall jag förrätta utan att knota, så långt mina vid edert lif ovana
krafter räcka, så framt ni ej ålägger mig något lastbart. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
