Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. När Venern kommit i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
skulle draga uppmärksamheten till sig och sålunda kanske kunde
komma i tillfälle att blifva upptäckt af sina föräldrar, hvilka
antagligen med förtviflan i sina hjärtan fortfarande sökte efter
honom.
Edmund erhöll en vacker kostym. Den bestod hvarken af
hoplappade trasor eller af en massa brokiga grannlåter, utan
Moina hade tillsett, att den blifvit snygg och välsittande. Själf
hade hon till största delen sytt den, liksom hon klippt till den.
Hon lade upp hans hår i lockar, hvarefter man gaf honom en börs
i handen, lät honom ännu en gång repetera de verser, som Moina
lärt honom och medels hvilka han skulle röra damernas hjärtan,
samt band fast Kurre vid hans bälte med ett långt snöre.
Man hade nu kommit till Venersborg och med Moina vid
sin sida började han nu genomströfva gatorna i denna stad, under
det att zigenarne hoppades få en god recett af honom.
Edmund gjorde också det beräknade intrycket.
Han fick många slantar af olika valörer, men ännu mera
konfekt, blommor, leksaker och smekningar. Från alla håll blef
han bestormad med frågor och af hans svar inhämtades, att han var
att barn födt af kristna föräldrar. Här och där hördes äfven ett
och annat uttryck såsom: »Ett stulet barn» och dylikt, hvilket
föranledde zigenarne att genast på aftonen bryta upp och fara
sina färde.
— I Venersborg äro vi icke säkra längre, sade höfdingen.
Vi skola inskeppa oss i första bästa hamn och segla öfver
Venern till Mariestad, ty där är snart marknad och då har folket
där icke tid att syttelsätta sig så mycket med oss.
De anlände utan några vidare hinder till en liten by vid
Venerns strand, ett fiskläge. Det lågo flera skutor i hamn. Joe
gick sent om kvällen ombord på en af dessa skutor och slog ihjäl
skepparen och hans besättning, som han öfverraskade i sömnen
och ännu samma natt inskeppade sig bandet på skutan och gick
till sjöss.
Då man kommit ett godt stycke från hamnen kastades de
mördades kroppar, hvilka först blifvit plundrade, öfver bord.
Vinden tilltog och fram på andra dagens morgon blef det
oväder, hvilket fortfor hela dagen samt tilltog i oroväckande grad
på aftonen och fortsatte under natten med tilltagande styrka.
Venern vräkte fruktansvärdt och kastade skutan som en lekboll
på sina vågor. Ingen af de seglande vågade hoppas på att komma
undan med lifvet.
Moina knäböjde på däcket, hållande sin lille skyddsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
