- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
69

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. När Venern kommit i raseri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

69

Några af de människor, som fiskaren drog upp på det torra,
fingo efter kraftig rullning tillbaka medvetandet, men de flesta
vaknade icke mera.

Våra gamla bekanta från zigenarlägret syntes ej till. Först
fram på aftonen drefvo Camardes. Kiras och Joes lik in till
stranden.

Morgonen därpå, då Moina återvunnit sina krafter men likväl
var ytterst öm och rådbråkad i kroppen, gick hon stödd på
sin räddarinnas arm ned till stranden för att söka sin mor och
sin syster.

Stormen hade nu upphört, himlen var klar och solen sken
öfver förödelsen. Här och där syntes på vattnet flytande spillror
af skutan och på stranden lågo uppdragna lik vid lik.

Det var ett hjärtslitande ögonblick, då Moina bland de döda
återfann sin mor och sin syster. Med af dödsångest förvridna och
blå ansikten lågo de där invid en liten bukt, i hvilken de blifvit
in slungade af vågorna och ännu i döden hårdt hållande i hvarandras
händer samt klamrade intill hvarandra så fast, att de icke
kunde skiljas åt.

Moina knäböjde invid dem, sedan man förgäfves användt
alla medel för att hos dem återkalla lifvet.

Moinas enda önskan var nu att kunna förskaffa dem en
kristlig begrafning, hvilket hon äfven sade till fiskaren.

— De äro ju zigenare, sade denne. Hvad skola de med
kristlig begrafning. Zigenarne äro väl ej kristna människor heller?

— De äro min mor och syster, sade Moina.

— De voro då döpta? sporde fiskaren.

— Ja, jag tror det, sade Moina; men de förnekade båda
sina doplöften.

— Då behöfva de blott en graf. Präst behöfva de ej, sade
fiskaren.

— Fördöm dem ej, bad Moina så bevekligt.

Fiskarhustrun biträdde henneoch slutligen lofvade mannen
att gå till prästen i församlingen och tala vid honom.

— Hvad sade vördig pastorn? frågade Moina, när fiskaren
kom tillbaka.

— Pastorn kommer i morgon bittida. Den gudsmannen vill
jordfasta dem, fastän de i lifvot voro zigenare.

— Gud vare pris, suckade Moina.

Pastorn kom också morgonen därpå till Ekenäs och jordfäste
alla de döda, hvilka begrofvos i en gemensam graf.

Nu var Moina allena i världen. Hon visste ej, hvar hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free