Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Moina och Edmund lämna fiskarens stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
tilstånd, då hon trodde sig höra ett aflägset buller af en vagn. Ja,
hon misstog sig icke. Hon lyssnade ifrigt, och inom kort hörde
hon äfven hofslagen i marken. Ljudet närmade sig allt mer och
mer, och hennes hjärta klappade af tacksamhet mot försynen.
Moina reste sig upp med otrolig ansträngning. Hon såg nu
vagnen, och anropade den högt, just som de åkande voro midt framför
henne, men de ansågo henne troligen vara en tiggerska, hvarför
de körde vidare utan att bekymra sig om henne och hennes klagan.
Hon sjönk förtviflad ned i en slags dvala, ur hvilken hon
dock efter en stunds förlopp åter uppväcktes utaf bullret af ännu
en vagn. Hon betraktade det aflägsna föremålet med uppmärksamhet,
och då vagnen kom närmare, erfor hon till sin glädje, att
det var ett öppet åkdon, som närmade sig, och att i detsamma
sutto två personer, af hvilka den ene alldeles säkert var en präst.
Moina anropade dem så högt hon kunde om hjälp, och hörde
snart till sin outsägliga glädje, huru de åkande gåfvo kusken
befallning att stanna.
Den af de åkande, hvilken icke var klädd som präst, steg
ur vagnen och gick fram till de nödställda, samt började
medlidsamt göra dem frågor angående deras föregående öden.
Moina berättade allting med den öppenhjärtighet, som hon
blifvit af sin fostermor lärd att hafva, samt dolde icke att de voro
i behof af andra människors hjälp.
Den främmande svarade ingenting, men bjöd Moina sin arm
och ledsagade henne fram till vagnen, i hvilken han hjälpte henne
upp, hvarjämte han bad prästen som satt kvar i vagnen att hjälpa
upp lille Edmund, hvilket han gjorde. Kurre praktiserade sig själf
upp i vagnskorgen.
Därefter bar det af i raskt traf framåt.
Moina och Edmund fingo sofva sin natt i mjuka bäddar i
prästgården, cch blefvo lofvade skjuts dagen därpå in till
Karlstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
