Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98
— Så fråga henne själf då, ser jag inte orätt, så kommer
Elsa just där i liden och styr sina steg hitåt.
— Jestandes då, mor, så vacker hon är, där hon kommer.
— Det är en jänta hela dagen det — och natten med, om
det kniper. Hon går inte och hänger näsan ned mot jorden inte,
som han gör.
— Det är väl ingen, som säger något ondt om henne heller.
— De skulle bara våga, så skulle jag allt läsa bockfoten
på dem, jag, skulle de se, men inte har hon väl så häfvert
därhemma heller, tänker jag, fastän storgårdsfolket är rikt. Men
mor Britta har allt ord i mun och karbas i hand, då det gäller,
och Jerker har ju själf hört — — —
— Ja, jag har hört, att — — — men det gör detsamma
nu. Kusk på Funkhammar blir jag aldrig, och aldrig blir väl
Elsa nu min.
— Må tro dä? Har hon ändrat sinnelag då, tror han?
— Hon som de andra skall väl snart afsky mig, kan jag tro.
— Är han karl han? — Kläd sig i en af mina stubbar, om
han inte kan vara karl. Just genom att gå och hänga läpp skall
det onda pratet om honom få mera fart och — Elsa vill ha en
karl till man och inte en käring, var säker på det. — Gå in där
och håll sig bakom dörren i pörtet, medan jag talar ett ord med
Elsa — men akta sig för att förråda, hvad flickan säger, om han
hör det; gör han det, skall jag leda honom i älfvedans, skall
han få se.
— Gud förskona mig för sådan olycka, sade Jerker och
kröp så bakom dörren, spak som en pojke, hvilken blifvit befalld
att ställa sig i skamvrån. Han tyckte allt själf, att han blifvit
en kruka.
Mor Kitta gick och mumlade något för sig själf och låtsade,
som om hon alldeles icke hade sett Elsa, hvilken nu var
framme vid pörtet.
— God dag, mor Kitta, sade Elsa.
— God dag, svarade gumman. Är Elsa ute och klifver i
bygden?
— Ja, mor Kitta, sade Elsa, jag måste gå till mor och
rådföra mig och här tog jag med mig ert lamskånk, ty jag trodde,
att kära mor skulle vilja hålla till godo därmed.
— Det var fasligt rart det, sade gumman. Nog går det
an för den, som kan gå i storgårdens visthus och ta — — —
men hvad skall mor Britta säga, då, lamskånken är borta?
— Jag vet inte så noga, hvad hon kommer att säga, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
