Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
Jag skall fråga trollen. Vill hon! utropade mor Kitta och fattade
hastigt om hennes ena handlof.
— Ja, svarade Elsa efter något betänkande.
— Men hon får ej säga ett ord hemma i Storgården, hvart
hon går.
— Jag skall vara tyst.
— Lofva mig det!
— Ja!
— Mins, att jag ej har kraft med trollen, om hon säger
något, och jag behöfver kärlek med mig, då jag går upp bland
gastarne — ty kärleken är helig, därför stärkes min makt öfver
trollen, om jag har kärlek vid min sida.
— Jag skall komma, sade Elsa.
Kort därefter gick hon igen från pörtet.
Mor Kitta stod och såg efter henne en stund, därefter gick
hon in i pörtet och stängde dörren.
— Hörde Jerker? sade mor ILitta.
— Ja, hjärta i mig, nu är det roligt att lefva!
— Såå, låter det så nu, sade gumman. Hänger inte näsan
ned mot knäna nu som förut?
— Nej, nu är jag en annan karl igen. Nu vill jag lefva,
och nu skall jag visa — — —
— Hvad?
— Att här hvila inga ledsamheter!
— Är det för pengarnes skull det? sporde mor Kitta och
borrade blickarne ur sina hvassa ögon i honom, under det att
hon stödde sig med båda händerna på kryckan af sin käpp.
— Nej, mor Kitta, där bet ni allt i sten, hur förståsigpåiger
ni än är i saker och ting, som andra människor inte begripa.
Jag hörde nog, att Elsa skulle lämna pengar till er för min
räkning — — —
— Han tiger med, att han hört det, begriper han, sade
gumman och lyfte sin käpp hotande mot honom. Han vågar inte
med ett knyst förråda, att han var här, när Elsa talade vid mig,
begriper han. Och kan han inte hålla mun på sig, så skall jag
släppa trollen på honom, så att han aldrig mer i sin tid skall
kunna få fram ett ord mellan sina läppar utan bli stum som en fisk
hela sitt lif. Kom ihåg det!
— Jag skall inte säga ett ord om, hvad jag hört.
— Aldrig!
— Aldrig! försäkrade Jerker. Men ser ni, mor Kitta,
pengarne, som Elsa vill ge mig, dem tar jag inte.
— Gud tröste sig, om Jerker inte gör det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
