Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108
Mot kvällen uppsökte de båda prinsarne honom. De hade
skjutit blott en enda liten hare, och de blefvo fördenskull högeligen
förvånade öfver den simple köksgossens jaktlycka. De bådo
honom på det bevekligaste att mot hederlig vedergällning sälja sitt
jaktbyte åt dem, men han ville till en början till intet pris afyttra
det. Slutligen, då han fann, att de gärna gåfvo hvad som helst
för att bli ägare däraf, lofvade han att afstå sitt jaktbyte, om han
i betalning därför erhöll de guldäpplen, som de hade fått af sina
trolofvade.
De tyckte allt, att detta var ett högt pris; men hellre än
att inför konungen och hofvet synas stå efter Skabbkart, afstodo
de åt honom sina guldäpplen, ooh blefvo ägare af hans jaktbyte.
Vid hemkomsten till Funkhammar möttes de af konungen,
som hjärtligt hälsade dem och sporde, huru jakten hade lyckats.
— Jo, herre konung, ni torde låta hämta några dryga
oxlass, svarade prinsarne,
— Nå, än du min käre Skabbkart sade fylkeskonungen,
vändande sig till ynglingen, som stod afsides med sin hare, som
han fått på köpet af prinsarna i handeln, du bringar väl icke
synnerligen mycket med dig hem, kan jag tro?
Skabbkart ursäktade sig så godt han kunde och konungen
tillsade honom att gå till köket och tillreda åt sig, hvad han
medfört, men prinsarne inbjödos till taffeln.
Under måltiden enades prinsarne om att den följande dagen
begifva sig ut på fiske på Klarälfven, och att Skabbkart äfven då
borde följa med.
Fore affärden till fisket hade Skabbkart, hvilken nu liksom
vid den föregående täflingen erhållit de sämsta redskapen, ett
samtal med sin gamle vän och rådgifvare. Enligt dennes försäkran
skulle Skabbkart äfven denna gång bli segrare, och då prinsarne
kommo för att köpa hans byte, borde han lämna det endast i det
fall, att han finge brännmärka dem på blotta ryggen.
Det gick helt och hållet så, som hästen förutsagt och
ynglingen följde i allt hans råd.
Emellertid randades den dag, då bröllopet skulle hållas, enligt
kungens önskan, åt alla tre prinsessorna på samma gång.
Vidlyftiga förberedelser gjordes därtill på Funkhammar, och
landets förnämsta män voro inbjudna. Före själfva förmälningen
höll konungen till de församlade ett långt tal, däri han särskildt
framhöll den lycka, som han och hela landet kände i närvarande
stund, då genom hans båda äldsta döttrars val af ädla och hugstore
prinsar, han i dessa trodde sig finna värdiga efterträdare och
dugliga regenter, uppmanade till sist prinsarne att, såsom sed var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
