Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
— Skall jag, utropade Elsa. Jag blir så tung i hufvudet
af brännvin, mor Kitta!
— Drick, säger jag. — Jag har läst öfver drycken och ...
— Är det nödvändigt så ...
— Drick du, Elsa, då mor Kitta vill det, sade Jerker. Här
är allt bäst att lyda. Mor Kitta vet nog, hvad en stackars sate
behöfver för att kunna skydda sig mot trollen.
Elsa drack, grinade och hostade. Hon måste dock dricka ur
allt, som fanns i det dryckeskärl, som mor Kitta räckte henne.
Lättare gick det för Jerker att hälla i sig det brännvin,
som räcktes honom, och då han svalt, sade han:
— Det käns, att mor lagt trollört i den supen, ty rasande
stark och god var den.
Mor Kitta puttrade något för sig själf, hvilket Elsa och
Jerker trodde vara en besvärjelse, men det var det inte; ty gumman
sade för sig själf endast dessa ord:
— Världen vill bedragas.
Och nog hade hon rätt i det, liksom hon äfven kunde inom
sig skratta åt Jerker, ty brännvinet var ej annorlunda, då han
drack det, än det varit, då han kom bärande det till pörtet.
— In med er i pörtet! befallde hon.
De lydde som snälla barn.
På bordet i pörtet lade mor Kitta två plantor af olika slag
i kors och tillsade Jerker och Elsa att sätta sitt högra pekfinger
just på det ställe, där de båda stänglarne korsade hvarandra.
— Älsken I hvarandra? sporde hon.
— Ja! svarade de båda.
— Hafven I något svek i edra hjärtan?
— Nej!
Med något föremål, som hvarken Jerker eller Elsa såg, hvad
det var, svängde nu mor Kitta öfver deras hufvuden och sade:
— Kärleken skydde er mot trollen; redligheten vare eder
sköld mot rå och häxor. — Kommen med! Men yttren ej ett ord
och skriken ej, om trollen komma! Springen ej, om häxor dansa
kring er!
Hon föste Elsa och Jerker ur pörtet, hvilket hon stängde,
hvarefter hon tog en låg käpp i sin hand och gick upp mot
Reseberget. Ett kort stycke efter henne gick Elsa, och sist kom Jerker.
De sade ej ett ord, medan de gingo framåt.
Spridda moln sväfvade fram på himlen, stundom suckade
det helt sakta i skogen, och ett doft brus hördes från Klarälfven,
en lätt dimma steg upp från de sumpiga delarne af nejden, och
det var verkligen en afton just skapad för andesyner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
