Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. General Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
127
Men icke förty fann han det unga fruntimret vara förtjusande,
och hon å sin sida dömde af några ord, som händelsevis
undföllo honom, att endast det misstroende, som han hyste till sig
själf, hindrade honom att öfverlämna sig åt de känslor, som kunde
bereda deras gemensamma sällhet.
Fröken Glödsköld var dygdig och blygsam, men hon önskade
sig en uppriktig och pålitlig vän; hon trodde sig kunna yppa för
general Haraldson, hvad hon endast rodnande skulle hafva vågat
bekänna för en man om blott tjugufem års ålder.
Generalen mottog denna hennes bekännelse såsom en lika
dyrbar som högst oväntad och angenäm ynnest, och följden blef,
att de förlofvade sig med hvarandra, lysning blef uttagen, och
bröllopet stod inom kort i all enkelhet.
Tillgifvenhet och ömsesidig högaktning de båda makarne
emellan gjorde alla förbehåll öfverflödiga, och efter några månaders
äktenskap fortfor fru generalskan ännu att tänka, att en femtio
års man, hvilken är öm om och älskvärd mot sin hustru samt
omsorgsfull i skötseln af sitt hem, kan vara väl så god, om icke
mycket bättre, än en ung karl, hvilken lofvar allt, men håller ingenting,
eller i bästa fall ganska litet, och som snart icke lämnar sin
hustru annat än sorgen öfver, att hon oförsiktigt fjättrat sina öden
vid hans.
Och nog hade hon rätt i det.
General Haraldson hade en syster, hvilken var gift med
presidenten i ett ämbetsverk i Stockholm, baron Lejonman.
Friherrinnan Lejonman var allt utom vacker, men hon var
däremot icke så litet krånglig till humöret; hon var, hvad man
kallar stark läserska, och sådana kvinnor hafva sällan godt hjärta.
Hon tänkte isynnerhet på konventiklar, hvilka dock genom
det så kallade konventikelplakatet voro förbjudna och således
måste hållas i hemlighet. Kolportörerna upptogo mycket hennes tid
och tankar, i hvilka äfven något litet hennes man fick rum. Under
suckar, tårar och böner eller läsning i bibeln eller ultrareligiösa
skrifter förgick en stor del af hennes dag.
Det är alldeles klart, att hon under sådana omständigheter
icke hade någon tid att sysselsätta sig med sin världsliga bror,
generalen. Ej heller var sympatien mellan bror och syster stor.
Generalen, hviken såsom helt ung hade inträdt i krigstjänsten och
hade idéer och uppfattning alldeles motsatta systerns, hade alltid
mycket sparsamt umgåtts med henne.
Han hade i det hela taget bibehållit för henne blott de
känslor, hvilka det höfves hvarje väluppfostrad man att ägna en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
