Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. General Haraldson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128
nära släkting; också visade han henne just nätt och jemt så mycken
aktning, som anständigheten fordrade.
Generalen hade ej personligen uppvaktat sin syster, då han
ämnade ingå giftermål. I stället hade han föst hållit bröllop och
därefter i ett höfligt bref underrättat friherrinnan om sitt
giftermål samt uppgifvit, hvem hans brud i sig själf var.
På denna skrifvelse hade friherrinnan Lejonman, sedan en
läsarekolportör, hvilken hon plägade hafva till sin rådgifvare,
i saken blifvit hörd och rådfrågad, svarat sin bror, att det var en
galenskap att gifta sig vid femtio års ålder, och att denna
galenskap var ännu större, då man valde en flicka utan förmögenhet.
Vidare tillkännagaf hon i brefvet till sin bror, att han alldeles
icke hade att från hennes sida vänta sig något understöd, i
händelse han skaffade barn till världen, hvilka han utan tvifvel skulle
få svårighet att gifva en ordentlig uppfostran, och åt hvilka han
troligen ej skulle kunna lämna något att lefva af.
Samma dag, som friherrinnan afsände detta bref till sin
bror, skänkte hon ett tusen riksdaler riksmynt till den förening af
religions vänner, i hvilken kolportören, som plägade vara hennes
mycket anlitade och mycket åtlydda rådgifvare, var kassör.
General Haraldson hade alltid varit mycket häftig till sinnes,
fastän han hade en ovanlig förmåga att behärska sig, så att
han sällan bröt ut mot någon, och han bibehöll ännu den ädla
stolthet, hvilken anstår en aktningsvärd man.
Men nu brast hans tålamod.
De hårda och oförsynta angrepp, som hans syster hade
utkastat mot honom, härmade honom på det högsta, och han
tog sig till att ordentligt läxa upp henne. Förbittrad sade han
henne sanningen, talade förnuft med henne och tillät sig att ingå
på detaljer i hennes lif, varnade henne för hennes läseri, klandrade
hennes lif med skenheliga läsarekolportörer och hennes besök på
de i lag förbjudna konventiklarna, till hvilkas hållande hon icke
ansåg sig för god att stundom upplåta sina egna salonger, samt
utkastade sarkasmer, hvilka voro så mycket mera träffande, som
de voro fullt grundade.
Hans syster begagnade sig af detta samtal och gjorde af
detsamma en förevändning att uppsäga allt umgänge med generalen.
Detta gjorde hon, sedan den rådgifvande läsarekolportören till
henne uttalat den klyftiga anmärkningen, att en rik syster alltid
vinner på att draga sig från en fattig bror.
General Haraldson var ännu i aktiv militärtjänst, då han
förlorade sina föräldrar, ja, han var då ännu temligen ung.
Vårdslös om sina angelägenheter såsom de flesta ynglingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
